Kvinnor skriver mer än män

"Så kom det sig att det fram mot slutet av sjuttonhundratalet inträdde en förändring, som jag, om jag skulle skriva om historien, skulle beskriva utförligare och anse viktigare än korstågen och Rosornas krig. Medelklasskvinnan började skriva."

- Virginia Woolf

Virginia Woolf beskriver i sitt klassiska verk Ett eget rum hur det en gång i tiden var väldigt svårt för kvinnor att ägna sig åt att skriva. Dels hade de inte så mycket möjlighet till det, för bland annat var de knappt skrivkunniga, dels blev de förlöjligade om de försökte sig på det - och dels, enligt Woolf, var de så bittra av sin låga status att det påverkade deras litterära uttryck negativt.

En författare var en man förr i världen. Skrivande kvinnor var något märkvärdigt.

Nu har det här svängt. År 2023 meddelades det i pressen att på amerikansk marknad är det nu fler kvinnor än män som har skrivit de sålda böckerna. Om man tittar på svenska topplistor så ligger det kvinnliga författare bakom 58 % av de tio bäst säljande skönlitterära titlarna (för vuxna) de sista fem åren.

Jag förutspår att kvinnornas dominans kommer att öka. För de flesta som går skrivarkurser är kvinnor. Det har jag märkt när jag själv har deltagit i skrivarkurser. Jag tittade på statistiken för tjugo högskolekurser i "kreativt skrivande" och liknande, och där var i snitt 82 % av de sökande kvinnor. Kvinnors lust att skriva verkar vara större än nånsin!

Nu skulle det ju kunna vara så att männen får böcker utgivna utan att först gå nån skrivarkurs. Kanske har de bättre självförtroende eller kanske är förlagen benägna att gynna män? Det skulle i så fall inte förvåna mig. Men kvinnorna vinner mark! Kvinnor läser i större utsträckning än män, och det går fler kvinnor än män på högskolan. Det säger ju nånting.

Jag är kvinna. Jag skriver. Heja mig!

(Frågan är bara: Var hamnar männen när vi åker ifrån dem...?

Länkar
-Statistik för amerikansk bokmarknad
-Statistik för svensk bokmarknad
-Kvinnor läser mer än män
-Högskolestatisktik

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer