UNESCO:s immateriella världsarv

Jag har, liksom väl de flesta, länge vetat att det finns en lista över världsarv som skyddas av FN:s organ UNESCO. Det är sånt som nationalparker och unika byggnadsverk. Kinesiska muren är ett.

Men idag upptäckte jag till min förvåning att UNESCO även utser immateriella världsarv. Det är alltså inte fysiska saker, utan kulturyttringar av något slag som man vill slå vakt om. Man har hållit på med det sedan 2008.

Sverige har hittills fått med fyra företeelser på den här listan. Den är den gamla fäbodskulturen som lever kvar på sina håll, nyckelharpospel och traditionen med klinkbyggda båtar. Och så något man har hållit på med i Kronobergs län ett tjugotal år, nämligen aktioner för att blåsa liv i och bevara den munstliga berättartraditionen. Är något av detta typiskt svenskt? Eller är det för att det inte är typiskt svenskt (längre) som det ska skyddas?

Listan är något ojämn. Italiens hela matkultur är en post på den. Behöver den skyddas? Jag vet inte om den är hotad, precis. Somliga hävdar att Italien inte ens har någon genuin matkultur (se nedan).

Andra poster på UNESCO:s lista är lättare att förstå. Det är såna saker som ett unikt hantverk som traditionellt utövas i ett litet område, till exempel en vävteknik i Övre Egypten. Eller en ritual, som dansen mangwengwe i Zambia.

I vilket fall som helst är det väldigt intressant att gå igenom listan och läsa om alla möjliga former av mänsklig kultur. Det finns så mycket här i världen!

Länkar
-UNESCO:s lista
-Italiens matkultur är en myt
-Immateriellt kulturarv (svenska)

Bild
Hanhivittikko fäbod i Övertorneå kommun, Wikimedia

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer