Mellandagar som psykologiskt tillstånd

Det är lite synd att jag inte jobbar längre. I år hade jag kunnat få två veckors sammanhängande ledighet med bara tre semesterdagar. Många av mellandagarna hamnar nämligen på helgerna.

Mellandagar är just nu för mig ett psykologiskt tillstånd.

Igår var alla som jag älskar samlade i mitt hem. Alla mina tre söner (mycket ovanligt) och båda mina bonusbarn plus två respektive. Och så förstås min man. Vi var nio personer som först åt middag och sen fikade och pratade.

Tre timmar varade det. Sen gick plötsligt alla på samma gång.

Och idag åkte min man till Småland. Han ska bland annat hjälpa sin bror att bygga på sitt hus.

Kvar är nu bara jag.

Jag ser fram emot nyårsafton. Då blir vi åtminstone fem personer i familjen som träffas igen.

Jag tar under tiden min tillflykt till böcker. Åker till Stadsbiblioteket. Tack och lov är det öppet under mellandagarna.

Jag visste inte att jag var så familjekär. Men jag älskar även böcker. Att vara omgiven av dem, av väldigt många, känns tröstande.

Bild
eget foto

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Den kreativa duon The Mood Elevators

Ett år som pensionär