Låt nr 12 - If Winter Ends

Som ena halvan av The Mood Elevators skrev jag 2005 en låt som jag själv tyckte var ganska nära de jazzlåtar jag älskade när jag växte upp. Låtar som "Ain't Misbehavin'" och "Summertime".

Björn hade gjort ett komp utan melodi. Det var vinter och kallt. Jag längtade efter sommaren och inspirerades att skriva en text om hur vintern har tagit över, men att den skulle kunna ta slut tack vare kärleken till en annan person.

Jag satte på kompet, och medan jag lyssnade på det om och om igen skrev jag ner en del olika poetiska beskrivningar av en värld i vinter. Det skulle in i verserna. Refrängen fick istället beskriva hur den älskade motverkade vintern. Frasen "if winter ends it's because of you" kom ganska raskt. 

Sen prövade jag att sjunga de olika fraserna till kompet. Improviserade efter hand fram en melodi. Det fanns olika varianter i början, men till slut hade jag format färdigt både den och hela texten.

För att inte glömma bort melodin sjöng jag omedelbart in den på den lilla mp3-spelare med inbyggd mick som jag hade fått i julklapp av Björn. Sen mailade jag den till Björn, som blev entusiastisk och genast började mixa låten. Det är faktiskt möjligt att det är den inspelningen som ligger på Spotify.

Jag tycker själv att jag fick ihop en rätt fin melodi. Björns pianosolo låter också ganska jazzigt, vilket höjer låten. Jag hade egentligen velat sjunga jazzigare, med mer improviserade variationer av melodin, men det funkade inte riktigt i sammanhanget. Det är bara någon enstaka knorr på något ställe.

Inte för att jag vill jämföra mig med mästaren George Gershwin, men jag kände en fläkt från den världen i alla fall när "If Winter Ends" var klar och jag lyssnade på resultatet.

Innan dess hade jag lyssnat på och sjungit andras jazzlåtar under flera decennier, och till och med haft ett eget jazzband där jag framförde dem. Jag hade skrivit massor av låtar - soullåtar, poplåtar och till och med hårdrocklåtar. Men det här var den första jazzlåt jag skrivit själv. Så det var en milstolpe för mig som låtskrivare.

Idag tillägnar jag den här låten till min man Jörgen, som tycker lika illa om vintern som jag. Han hjälper mig igenom mörkret och kylan genom att bara finnas. När vi kramas känns det som att det är sommar igen.

Grey streets, grey clouds
Everybody stays in their houses
Trees are freezing
Flowers are hiding in the ground
But I'm thinking of you

You make the sun smile
You make the sky bright
You make my hands so warm, darling
You are the music that plays in my heart
If winter ends it's because of you

No birds, no sun
Winter is a lonely time
The lake is empty
The park is cold and dead
But I'm thinking of you

You make the sun smile
You make the sky bright
You make my hands so warm, darling
You are the music that plays in my heart
If winter ends it's because of you

(Klicka på "The Mood Elevators" längst ner för att läsa berättelser om andra låtar.)

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer