Hon som skrev texten till Sankta Lucia

Jag lussade under hela min uppväxt, från att jag var fem år tills jag var sjutton. Sen blev det väl några lussemorgnar hemma när jag hade små barn. Numera lussar jag inte, men jag försöker varje år se till att jag får se ett Luciatåg. Gärna live, men om inte det går så tittar jag på SVT:s sändning. Jag blir alltid rörd.

Den första text jag lärde mig till Luciasången trodde jag länge var den enda som existerade. Det var den som börjar så här:

Natten går tunga fjät
runt gård och stuva
Kring jord som sol'n förlät
skuggorna ruva

Fullt av ålderdomliga ord. Jag minns att jag frågade mamma vad de betydde. Men texten är inte så gammal som det verkar. Författaren hette Arvid Rosén, och han skrev medvetet en text som skulle låta gammaldags fast året var 1928. Visserligen nästan för hundra år sen vid det här laget, men man sa inte "stuva" istället för "stuga" eller "förlät" istället för "glömde" ens då.

Så småningom upptäckte jag att världen runt mig var mer bekant med den text som börjar så här:

Sankta Lucia
ljusklara hägring
Sprid i vår vinternatt
glans av din fägring

Den texten är äldre än Arvid Roséns, och skrevs av en kvinna. Hon hette Sigrid Elmblad och var poet, journalist och feminist. Hennes första diktsamling kom ut 1885.

Hennes man var operasångare, och genom honom kom hon i kontakt med Wagners operor. Det ledde till att hon översatte alla operorna i Nibelungens Ring till svenska - en bedrift!

Elmblad skrev några romaner också. Jag har fattat tycke för 1800-talets kvinnliga svenska författare, så jag ska försöka få tag på dem på antikvariat. Tills dess får jag tralla på Sankta Lucia.

Länkar
-Luciasångens historia
-Sigrid Elmblad på Wikipedia
-Sigrid Elmblad på Litteraturbanken

Bild
eget foto, Lucia i Uppsala domkyrka

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer