Ställen jag bott på i Göteborg - Kungsladugård
När jag först flyttade till Göteborg var jag 16 år och skulle börja musiklinjen på Hvitfeldtska gymnasiet. Musiklinjen fanns på den tiden (1975) bara på fem ställen i Sverige, och det var vanligt att elever flyttade hemifrån för att gå den.
Mina föräldrar hade genom kontakter fått tag i ett inackorderingsrum i Kungsladugård. Det var rekorderliga, frikyrkliga människor som på andra våningen i sin villa hyrde ut rum till studerande.
Kungsladugård gränsar till det legendariska Majorna. Det råder viss oenighet om var det ena slutar och det andra börjar, men jag bodde definitivt i Kungsladugård eftersom mitt hus var en villa. I Majorna finns det bara lägenhetshus.
Villan jag bodde i hade adress Kålgården 6. Det låg i hörnet vid en lekplats, och alla hus runt den hade adress Kålgården. Förr i världen kallades köksträdgårdar för kålgårdar. På den här platsen ska det ha legat vad vi idag kallar en koloniträdgård, där stadsborna kunde odla grönsaker på sina lotter.
Varje morgon på väg till spårvagnen vid Godhemsgatan gick jag förbi ett bageri som hade dörren öppen ut. Det doftade ljuvligt av nybakat bröd. Det hette Klintens bageri och låg på Ståthållaregatan.
Jag tog 3:an, som på den tiden gick från hållplatsen på själva Godhemsgatan, bytte nånstans längs vägen, och klev av på en hållplats som inte längre finns, mitt på Aschebergsgatan mellan Vasaplatsen och Kapellplatsen. Från dörr till dörr tog det cirka 40 minuter. Det var en oerhört lång tid för mig som bott i lilla Gislaved med nära till allt. Men jag var ju i Göteborg, som jag hade längtat till!
Under de två år jag bodde i Kungsladugård utforskade jag tyvärr inte Majorna speciellt mycket. Innerstan var mycket mer intressant för mig. Annars hade jag kanske haft minnen av alla de affärer som numera är nedlagda längs de gator som inte är huvudstråk.
Däremot gick jag ofta genom den närbelägna Slottsskogen, förbi pingvinerna och sälarna. Jag har även minnen av sjölejon, men jag har inte kunnat verifiera att de nånsin har funnits där.
Det är intressant att under min livstid har bageriet lagts ner, 3:an har bytt färdväg och hållplatsen på Aschebergsgatan har tagits bort. Jag minns ett svunnet Göteborg, och känner mig gammal när jag tänker på det.
Länkar
-Stadsmuseet om Kungsladugård
Här kan du läsa utskrifter av intervjuer med systrarna Barbro och Gittan (Birgitta), som har bott i Kungsladugård nästan hela sina liv:
-Intervju 1
-Intervju 2
Bilder
1. Google Maps
2. Hemnet
3. Hemnet



Kommentarer
Skicka en kommentar