Ställen jag bott på i Göteborg - Lunden

Mitt första riktiga jobb var ett sommarjobb 1978 som butiksbiträde på dåvarande Tempo på Selma Lagerlöfs Torg. Jag fick bo i en kompis etta i Lunden medan jag jobbade, för jag hade ingen egen lägenhet. En del av tiden var min kompis bortrest, och jag tog då hand om hennes katt och hennes krukväxter. Lägenheten låg på Sankt Pauligatan 27, högst upp i en brant backe.

Det var jättelångt att åka från Lunden till Selma Lagerlöfs Torg (som ligger på Hisingen), men att bo i Lunden var jättefint. Det var ett gammalt landshövdingehus* från början av 1900-talet, pittoreskt men med bara kallt vatten, gasspis och lyhört som attan. Man delade toalett med den andra lägenheten på samma våningsplan - "toa på svalen", som det heter i Göteborg. Dusch fanns bara i källaren, och vattnet värmdes då med gas. Det var alltid pirrigt att tända varmvattensberedaren, och sen fick man vänta en stund tills vattnet var ordentligt varmt.

Min kompis hade vad som på den tiden kallades rivningskontrakt. Det innebar att fastighetsägaren planerade att riva eller renovera huset, och därför kunde man bli uppsagd med kort varsel. Hyran var väldigt låg eftersom huset inte hade underhållits och därför hade låg standard. Under 1970-talet fanns det jättemycket såna lägenheter i Göteborg, vilket var bra för studenter och andra med lite pengar. Min kompis hade slitit bort alla korkmattor i lägenheten så grangolven kom fram. Hon tyckte det såg rustikt och trevligt ut, men det blev rätt dragigt.

Den då ganska nyöppnade glassbutiken Lejonet och Björnen låg några hundra meter bort (på Räntmästaregatan), och dit vallfärdade människor från hela stan. Min favoritsmak var choklad-banan. På den tiden fanns det inte gelaterior, och inte ens de lite tjusigare glasspaketen i frysdiskarna i affärerna, så det var en sensation med Lejonet och Björnens hemgjorda glass. Nu uppskattar jag inte deras glass lika mycket. Kanske är jag blasé, kanske har de förändrat receptet.

Min kompis hade ett stort, svart piano som både hon och jag ofta spelade på. Vi sjöng gärna till också. Jag har senare undrat vad grannarna egentligen tyckte, för det var som sagt väldigt lyhört. Men ingen sa nåt. Kanske njöt de rentav av musiken? Eller så hade man inte så stora krav på den tiden på att leva ostörd av omgivningen.

*landshövdingehus= ett hus i Göteborg med första våningen i sten och sen två våningar i trä

Bilder
1. Google Maps
2. foto av Petpap (talk), Wikipedia

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer