SFAMpen - podden där allmänläkare pratar med varandra

Det känns alltid stressande för mig att träffa en läkare, för jag känner mig i underläge. Jag vill instinktivt blidka den här personen som har makt, och kan inte vara mig själv. Blodtrycket och pulsen går upp. När jag går därifrån känns det som att ha stått inför ett lejon i vildmarken och klarat sig. Puh!

Nästan alla läkare har bemött mig vänligt. Men det märks att de har för lite tid. Man får till exempel inte prata om mer än en krämpa åt gången. Då får man boka fler tider. Det holistiska perspektivet lyser med sin frånvaro. Det har varit frustrerande för mig.

Nu har jag för första gången fått blicka in i hur läkarna själva tänker om patientmötet och andra frågor. Jag hittade en podcast som vänder sig till allmänläkare, alltså de som jobbar på vårdcentraler. Det visar sig att de ofta är lika frustrerade som vi patienter. Många är väldigt engagerade i frågor som makt, ojämlik vård och utmattningsproblematik.

Podden heter SFAMpen, och namnet syftar på SFAM, Svensk förening för allmänmedicin. Man behöver inte vara medicinare för att förstå vad de pratar om, även om podcasten vänder sig till läkare.

Idag lyssnade jag på ett avsnitt om medikaliseringen av samhället. En ST-läkare i Hjällbo intervjuades. Hon heter Sofia Zettermark och har forskat om kvinnors hälsa och hur allt fler helt normala fenomen får en medicinsk etikett. Det finns till exempel nåt som kallas förklimakteriet nu, dvs tiden innan man kommer i klimakteriet. Hon säger att det i princip inte går att mäta att man befinner sig i en sån fas, men att "industrin" (hennes ord) ändå tillhandahåller tester (och troligtvis olika medikamenter).

Sofia Zettermark vill att vi återgår mer till att känna efter själva i våra kroppar istället för att vända oss till medicinska experter och prover. Jag måste erkänna att jag själv har varit dålig på kontakten med min kropp. Jag har värderat mitt intellekt mycket högre, och mest sett kroppen som ett jobbigt påhäng.

Det jag tar med mig mest av allt från avsnittet är Sofia Zettermarks påpekande om att vi inte ska leva för att ha en god hälsa, utan hälsan är till för att vi ska leva ett gott liv. En klok läkare, hon.

Länkar
Podden SFAMpen
Avsnittet med Sofia Zettermark

Bild
fotograf: Yan Krukau, Pexels

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer