Päronskörd

Det finns ett gammalt päronträd i vår minimala trädgård. När jag flyttade in hos min nuvarande man hade han bott i huset i drygt tjugo år. Han bedyrade att päronen aldrig hade blivit mogna. Men den sommaren vi blev ihop var det ovanligt varmt. Det var 2018, och stora delar av Sverige brann okontrollerat på grund av torkan. Björklöven gulnade mitt i sommaren. Och päronen på trädet blev stora och goda.

Jag gick till Botaniska trädgården här i Göteborg för att få dem sortbestämda. Jag fick stå i kö en lång stund bland människor med äppelpåsar i händerna. På olika bord stod korgar med äpplen utställda, och där kunde man på små skyltar läsa vad det var för sorter. Det var bara jag som hade päron med mig.

När pomologerna undersökte mina päron blev de fundersamma. De bad att få behålla två päron och återkomma i saken. Efter några dagar fick jag ett mail: "Gratulerar! Dina päron är av sorten Doyenné du Comice - päronens Rolls Royce." Det var ju inte dåligt. Namnet betyder "trädgårdsutställningens bästa".

Det visade sig att dessa fantastiska päron helst vill växa längre söderut, men kan mogna i skyddade lägen där vi bor. Och 2018 var det äntligen tillräckligt varmt för att det skulle ske. I år har det varit flera varma perioder sen början av sommaren. Grenarna dignar nu av stora päron som är färdiga att plockas.

Vi kan, som de flesta fruktträdsägare, inte ta hand om allt själv. Vi ger bort till barnen, och nån ska visst koka päronmarmelad. Själva äter vi just nu ingen annan frukt än päron. Vi har dock inget hopp om att kunna äta upp allt på trädet. Skatorna har fest.

Jag skäms lite över att jag är så priviligierad att jag har mer päron än jag kan göra av med. En gång i tiden jagade tanterna i Sverige bort folk som pallade frukt ur deras träd. Det fanns en särskild sorts byxor, med vida ben som satt åt vid knäna. De kallades äppelknyckarbyxor eftersom massor av äpplen kunde läggas i benen. Allt det där är borta nu, frukten ligger överallt i svenska trädgårdar och ruttnar.

Men vi njuter av de vi hinner äta. Vad kan man mer göra?

Länk
Doyenné du Comice

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer