När författare ger råd om skrivande

Jag köpte en onlinekurs om skrivande med inspelade föreläsningar av Isabel Allende. Hon säger där att när man ska börja skriva sin bok, så ska man bestämma ett datum när man måste börja. Detta datum är heligt, säger hon. Det är väl inte bara ett datum hon menar, man ska väl ha gjort fritt en period när man verkligen kan skriva. Och datumet är starten på den perioden. Men hon tycker att man ska hålla sig till det. Och det är ju hennes tips, för så har det funkat för henne.

Alla författare berättar egentligen: "Så här funkar det för mig. Med min unika uppsättning idéer, mina neuroser och min personlighet, så är det bra att hålla sig till de här sakerna."

Jag såg en massa citat från Elmore Leonard, en amerikansk författare till hårdkokta deckare. Han har tio huvudpunkter för skrivande som ofta citeras. Vad han ger är egentligen ett recept för hur man skriver en av hans böcker:

"Skildra aldrig vädret."
"Använd aldrig något annat verb än 'sa' i dialoger."
"Använd aldrig adverb." (Man får alltså inte skriva "sa han argt" - nej, ta bort det.)
"Undvik sånt som läsaren ändå hoppar över." (Kanske ändå ett bra råd. Men hur vet man vad folk hoppar över? Hoppar alla över samma saker?)

Jag kände inte till Elmore Leonard sen tidigare. När jag läste de här råden misstänkte jag att han nog är ganska korthuggen. Jag kom att tänka på Hemingway. Och sen såg jag att man brukar säga att han skriver som Hemingway. Alltså ett lite korthugget sätt att uttrycka sig, sparsmakade miljöskildringar och så vidare.

Men så skriver ju inte alla. Så skriver han. Och då tycker han att han ska ge folk allmängiltiga råd utifrån sitt sätt att skriva. "Alla ska skriva såna böcker som jag!" Men vi är ju olika.

Vem kan ge allmängiltiga råd då? Jag tänker att man ska vara utbildad skrivpedagog. Och man ska ha pluggat litteraturvetenskap. Och så bör man nog vara författare själv, så man har erfarenhet av att producera texter som folk vill läsa. Uppfyller man inte de här kraven - som jag hittade på i all hast - ska man kanske inte uttala sig om skrivande rent allmänt. Vad man kan göra är ju att helt enkelt berätta: "Så här skriver jag mina texter. Det här är de råd som jag ger till mig själv."

Väldigt många författare har skrivit om skrivande. Till exempel Stephen King, Ray Bradbury och Marguerite Duras. Författare vill gärna berätta hur det går till för dem. Och det förstår jag verkligen. Vi människor har en drift att berätta om oss själva. Eftersom en författares liv domineras så av skrivandet så är det självklart att hen vill berätta om det. Men så görs det allmängiltigt. Det är märkligt.

Länkar
-BBC:s kurs med Isabel Allende
-Elmore Leonards råd om skrivande

Bild
fotograf: Andrea Piacquadio, Pexels

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer