"John Hall" av Sophie Elkan

Jag köpte tre små häftade böcker på antikvariat förra veckan. Det var John Hall: en historia från det gamla Götheborg av Selma Lagerlöfs goda vän Sophie Elkan. Jag hade velat läsa romanen sen jag var på en guidad visning av Gunnebo slott. Det byggdes nämligen på 1700-talet av John Halls otroligt förmögne far, som även han hette John. Själv slarvade John Hall den yngre bort alla rikedomar - eller blev möjligen lurad - och dog i armod.

Sophie Elkans roman består som sagt i denna upplaga av tre häften, och varje häfte innehåller två eller fler "böcker". Utöver det finns en indelning i kapitel. Man kanske kan jämföra upplägget med dagens TV-serier, där man tar sig fram bit för bit i berättelsen.

Det som intresserade mig mest var Elkans skildringar av överklasslivet i 1700-talets och det tidiga 1800-talets Göteborg. Det är mycket franska ord insprängda i dialogerna. Två olika kungar dyker upp vid olika tillfällen och det paraderas och hovnigs. Kläder, vagnar, fester och annat beskrivs så att man ser det framför sig. En helt annan värld än vår. Och ändå är det Göteborg med sina torg, gator och broar.

Under läsningens gång kände jag mer och mer att jag ville veta hur sanningshaltig Elkans skildring av John Hall egentligen är. Så jag googlade en del. Och insåg sen att det mesta angående honom som person bygger på rykten. De var i svang redan medan han levde, och förstärktes sen av ett dåligt försök till biografi som gavs ut redan året efter hans död.

Historikern och Mölndalsexperten (Gunnebo ligger i Mölndals kommun) Lars Gahrn skriver på sin blogg en hel del om både John Hall d.y. och resten av familjen Hall. Han går igenom ett flertal böcker om John Hall och kommenterar dem. Han vill en gång för alla avliva ryktet om att John Hall hade haft en ormgrop på Gunnebo. Sen kritiserar han Sophie Elkan för att ha skildrat honom för välvilligt och menar att han var envis och hätsk, rentav hänsynslös (det sista har jag hämtat från en annan av Gahrns texter).

Var det inte det jag trodde. Nå, jag fick ett tips på Gahrns blogg om en roman som ska stämma mer med sanningen: Evert Lundströms Livets Teater. Jag har dock redan beställt en fackbok skriven av forskaren Arvid Baeckström. Kanske nöjer jag mig efter att jag har läst den.

Jag ska bekänna att jag faktiskt hoppade över ett långt avsnitt i sista delen av Elkans roman. Det handlade där mest om John Halls konkurs och alla vändningar i de processer han drev mot konkursförvaltare och fordringsägare. Jag hade svårt att hänga med i resonemanget. Kanske hade Elkan satt sig in noggrannt i alla handlingar från målet och ville gärna skildra det hon hade kommit fram till, men jag blev uttråkad.

Det som stannar kvar efter läsningen av romanen är John Halls giftermål med den 17-åriga Constance Koskull. John var dubbelt så gammal som hon, fast det var i och för sig inget ovanligt på den tiden när konvenansäktenskap skulle ingås. Det som kändes riktigt motbjudande var att han var så ovårdad. Det finns tydligen belägg i någon läkares anteckningar att John Hall var smutsig och illaluktande. Han hade även ett långt skägg, på en tid när ingen i finare kretsar hade det. Uppenbarligen gjorde Constance sin hustruliga plikt i sängen, för hon födde honom en dotter.

Elkan låter bruden gråta inför bröllopet. Men rik blev hon. Tills konkursen då. Och sen - skilde hon sig! Sånt hände ju egentligen inte på den tiden.

Länk
Om John Hall på Lars Gahrns blogg

Bild
eget foto