Indisk dans på Röhsska museet

Igår inföll Kulturnatta i Göteborg. Stan vimlade av gratisarrangemang inom musik, teater och dans. Det arrangerades event även inom litteratur och bildkonst, men jag tror att scenkonst är den stora publikmagneten.

Själv gick jag till Röhsska museet, där en Göteborgsgrupp skulle uppträda som dansar klassisk indisk dans. Den heter Jugalbandhi Dance Group och har både infödda svenskar och invandrade indier som medlemmar.

Dansgruppens namn Jugalbandhi betyder "sammanlänkat par". Kanske anspelar det på när två dansare utmanar varandra, vilket enligt vad jag förstår kan kallas en jugalbandhi. Lite som breakdancetävlingar.

Den klassiska indiska dansen har 2000-åriga rötter och kräver enormt mycket övning. Förutom det vi vanligen förknippar med dans så spelar handrörelser, ögonrörelser och ansiktsuttryck en stor roll. När det gäller handrörelser, så kallade mudras, så finns det 28 olika med en hand (eller båda händerna var för sig) och 23 olika med två händer sammanförda.

En av dansstilarna vi fick uppleva igår kväll kallas Kathak. Det är en sorts berättande dans. Namnet kommer av sanskritordet katha, som betyder just berättelse. Varje rörelse och gest illustrerar den musik man dansar till, oftast någon indisk myt eller liknande berättelse. Kathak-dansarna utvecklar en väldig känslighet för musikens budskap och en förmåga att uttrycka det.

Jag såg en gång ett program på TV (Robert Brobergs världsomsnegling) där Robert Broberg träffade en Kathak-dansare. Dansaren bad honom framföra en sång på svenska, och så improviserade hon en dans till den. Det var fantastiskt, för hon lyckades visa det som sången faktiskt handlade om, trots att hon inte kunde språket och inte kunde förstå orden. Men hon förstod det som fanns bortom orden.

Länkar
-Jugalbandhi Dance Group
-Exempel på klassisk indisk dans

Bilder
1. eget foto från Kulturnatta
2. © Revital Carroll, källa: Shaktibhaktionline

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer