Böcker om levande kundvagnar

Just nu läser jag en bok i Terry Pratchetts romanserie om Skivvärlden där levande kundvagnar spelar en central roll. Det är som vanligt en drift med både fantasygenren och med företeelser i vårt samhälle. Boken heter Reaper Man på engelska, men jag råkar ha den på svenska och då heter den Döden ligger lågt.

I boken är ett av temana (Pratchetts romaner brukar ha en sådär tre olika teman var) att kundvagnar kläcks från snökulor som dyker upp överallt i staden. Invånarna förstår inte vad det är, utan kallar dem "trådkorgar på hjul". Dessa kundvagnar är aggressiva och jagar folk. Trollkarlarna får slut på magi när de försöker bli av med dem. Efter ett tag samlas alla kundvagnar i en jättehög. Inuti den framträder ett shoppingcenter av organiskt material, komplett med fuskpalmer och rulltrappor och irriterande musik. Musiken beskrivs som "musik utan slut, skapad för att förvandla den mänskliga hjärnan till mjukost".

I ett samtal i boken kommer några personer fram till att det rör sig om en livsform som parasiterar på städer, precis som när vissa steklar lägger ägg inuti andra inskter. När äggen har kläckts dör så småningom staden.

Jag antar att Terry Pratchett är kritisk till shoppingcenter. Det är jag med. När jag separerade från mitt ex flyttade jag till ett hus precis vid shoppingcentret Frölunda Torg i västra Göteborg. Jag avskydde i början att gå och handla där. Men så småningom vande jag mig. Jag antar att jag blev assimilerad.

Levande kundvagnar finns i andra böcker också (fast jag tror Terry Pratchett var först). Jag läste en för många år sen som hette Scepticism Inc. och är skriven av Bo Fowler. Där berättas hela historien, som är en satir, av en kundvagn som söker Gud. Det dröjer ett tag innan det går upp för läsaren att det är just en kundvagn som berättar. Jag minns att kundvagnen till slut hamnade i omloppsbana kring jorden. Den tyckte att den mötte Gud där, så jag antar att slutet var lyckligt på det sättet. Fast jag tror det gick åt helvete för mänskligheten.

När vi googlade idag här hemma så hittade vi ytterligare en bok om en levande kundvagn: Zip's Apollo av Philip Ridley. Det verkar vara en barnbok. Huvudpersonen Zip tar med sig en kundvagn hem från köpcentret och ger den namnet Apollo. Till hans förvåning börjar den kommunicera med honom. Den låter kul.

Det är nåt väldigt festligt med levande kundvagnar. De känns ju så korkade på nåt sätt. Jag tillskriver gärna mina ägodelar personlighet, men jag har aldrig haft känslor för en kundvagn. Kanske för att fokus ligger på alla varor i affären där jag, lite stresssad, går omkring med kundvagnen.

Ju mer jag tänker på det, desto mer tycker jag att kundvagnen är en perfekt metafor för vår tid. (Eller var det åtminstone tills nyligen, när mycket shopping började äga rum på nätet i stället för i fysiska butiker.) Att ge kundvagnen en röst kan leda till nya perspektiv. Kanske, som det står i en beskrivning om Zip's Apollo, får man syn på magin i tillvaron.

I slutet av Terry Pratchetts bok finns den här fotnoten: "Det är en allmän uppfattning i de världar där köpcentraivsformen har slagit rot att folk tar med sig ståltrådskorgarna och lämnar dem på egendomliga och isolerade platser så att horder av unga män måste anställas för att samla in dem och rulla tillbaka dem. Sanningen är den motsatta. I själva verket är männen jägare som spårar sitt skramlande byte genom landskapet, fångar in dem, bryter ner deras motstånd, tämjer dem, och driver dem i stora flockar till ett liv i slaveri. Kanske.

Länkar
Reaper Man
Scepticism Inc.
Zip's Apollo

Bild
källa: Amazon.uk