Att sprätta upp gamla böcker

Jag har fått en vurm för gamla böcker. Nu menar jag inte begagnade, utan gamla. Det började med att jag fyndade en fin liten förstaupplaga från 1841 på en antikvarisk bokrea. Tjugo kronor kostade den! Skulle nog gått på 400 kr i normala fall.

Sen gick jag tillbaka till bokrean med målsättningen att leta reda på fler böcker från 1800-talet. Jag berättade om resultatet i ett tidigare inlägg.

Den bok jag läser just idag är skriven 1899, men tryckt så "sent" som 1913. Jag såg redan när jag köpte den att det var en sån bok som måste sprättas upp för att man ska kunna läsa den. Det tyckte jag kändes lite kul.

I min barndom på 1960-talet och tidigt 1970-tal visade mina föräldrar böcker som de sprättade upp. Så jag var bekant med fenomenet.

Alla böcker trycks på jättestora blad som sen viks ett antal gånger för att få fram de enskilda sidorna. Sen skärs vikningarna bort. Förr fanns det billigare upplagor som inte var skurna, och då fick man alltså sprätta själv. En del böcker kunde ha en perforering för att göra sprättandet lättare.

I min bok från 1913 hade någon tidigare läsare kommit till sidan 73. Sen var det osprättat. Det kändes lite högtidligt att sprätta och vända blad.

Det är viktigt att man inte sprättar med en vass kniv, för då kan det bli snett. Man kan ta en vanlig bordskniv om man vill. Men jag ville ha nåt tjusigare. Det fick bli min palettkniv som jag ibland använder när jag målar med akryl.

Jag ska nu fullborda det som inte skett på 112 år: Att läsa klart boken.

Läs om att sprätta böcker i denna fina utställningskatalog från Lunds universitet, kapitlet "Snitt" på s. 23-25.

Bild
eget foto

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Den kreativa duon The Mood Elevators

Ett år som pensionär