Andromedagalaxen

Vår planet ligger ju i en galax. Den är den som heter Vintergatan. I universum finns det ofantligt många galaxer förutom den. Vår närmaste granne är Andromedagalaxen nästan tre miljoner ljusår från oss. Den är en spiralgalax, precis som Vintergatan, och populär att fotografera.

Andromedagalaxen kan ses med blotta ögat, den ser då ut som en svag liten fläck. Har jag hört sägas - jag har själv aldrig sett den. Men jag har ju vetat att den finns där och tänkt att en vacker dag ska jag leta reda på den.

Idag fick jag veta en chockerande sak. Det vi uppfattar som Andromedagalaxen är bara det allra ljusaste i dess centrum. Den är egentligen mycket större - lika stor som sex fullmånar lagda i rad efter varandra! Kolla här:

Grejen är att de yttre stjärnorna är så ljussvaga att man inte ser dem fastän de är där. För att få den bild som jag använder här i inlägget måste man fotografera galaxen med en mängd exponeringar (under många timmar) som sen läggs ihop i ett datorprogram. Exakt hur det går till har jag svårt att fatta, men resultatet är ju fantastiskt!

Den som lever på Jorden om tre miljarder år kommer att få se Andromedagalaxen på nära håll. Då krockar den nämligen med Vintergatan. Min astronomilärare Maria Sundin har dock försäkrat oss studenter att eventuella invånare på planeten inte kommer att uppleva något obehag. Det blir bara fler stjärnor på himlen. Skönt att veta!

Bilder
fotograf: Johan Spjuth

Länk
Följ Johan Spjuth på Facebook för att se fler stjärnbilder

Kommentarer

  1. Johan17 oktober 2025 kl. 19:29

    Tack för att du delade bilden! :) Vill du se full upplösning så hittar du den här: https://app.astrobin.com/i/8pv0v6

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby18 oktober 2025 kl. 18:27

      Tack själv, för att jag fick dela den. Din bild är så vacker!

      Radera
  2. Anonym18 oktober 2025 kl. 16:36

    Kul. Maia Sundin var min astronomilärare också.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer