Sex sätt att vara religiös

Jag är väldigt intresserad av religion och det som i dagligt tal kallas andlighet. Jag planerar att blogga enbart om det nästa år. Då ska jag också "prova på" olika religioner och livsåskådningar, fyra månader i taget. Jag ser fram emot det och tänker en hel del på hur det ska bli.

Det här med religion är inte alldeles lätt att definiera. Religionsvetare, antropologer, sociologer och andra har kommit med många förslag. Jag ska inte gå in på de definitionerna nu. Däremot ska jag redogöra för några olika sätt som religiositet kan yttra sig på. Ett sätt att ringa in religiositet är ju att titta på vad religiösa människor gör i sin religionsutövning. Jag har hämtat resonemanget från Dale Cannons bok Six Ways of Being Religious, som finns att ladda ner som pdf (se länk nedan).

Innan jag började läsa den här boken hade jag aldrig funderat över att olika människor kanske såg religiositet på olika sätt. Men visst hade jag stött på påståenden som "x är ingen riktig kristen". Och själv är jag uppväxt inom frikyrkan, som startades för att det ansågs att dåvarande statskyrkan inte var kristen på "rätt" sätt.

Enligt Dale Cannons uppdelning finns det sex olika sätt att vara religiös. Beroende på religion, samfund och person så läggs olika tonvikt vid dessa olika sätt.

1. Heliga riter. Man använder symboler av olika slag (föremål, mässande av ord osv) för att åkalla det gudomliga och uppleva viktiga händelser i gudomens historia/myt. Nattvarden är väl en sådan rit i kristendomen. Vissa människor anser att om man bara deltar i de föreskrivna riterna så har man gjort sitt som religiös människa. Själv är jag ingen anhängare av riter, men det beror nog på min uppfostran. (Jag kan dock tycka att "hedniska" riter är spännande, det är lite som magi.)
2. Rätt handlingar. Enligt Dale Cannon är det här med rätt handlingar ett försök att få världen att bli som den borde vara, enligt den aktuella tron, för att på så sätt komma närmare gudomen. Jag blev uppfostrad av gammaldags, frikyrkliga föräldrar, och därmed var det mycket tonvikt på att leva på "rätt sätt" i min barndom. Det var mycket som var synd: kortspel, bio, smink, dans… Men att försöka vara god mot sina medmänniskor, hjälpa nödlidande och liknande är ju bra saker som ingår i lite olika skepnader i olika religioner.
3. Hängiven tillbedjan. En känslomässig strävan eller längtan efter att personligen komma nära gudomen. Det här känner jag igen från frikyrkan. Det var mycket mumlande och rop om "käre Jesus" där. Och en tonvikt på frälsningsupplevelser, som är en specialvariant av det här sättet att vara religiös. Min mamma var född in i frikyrkan och trodde hela sitt liv på Gud och allt som stod i Bibeln, men upplevde aldrig det där saliga med att bli frälst, som alla pratade om. Det var en sorts sorg hos henne, en brist i hennes religiösa liv.
4. Shamansk förmedling. Man tänker gärna på naturfolk när man tänker på shamaner. Men varje gång en företrädare för en religiös grupp mentalt försätter sig i kontakt med gudomen, och använder den kontakten för att lämna meddelanden eller åstadkomma mirakel, så är det shamansk förmedling. Inom spiritualismen görs detta regelbundet genom andliga medier. Och inom en del kristna samfund ägnar man sig åt helbrägdagörelse. Sufiska dervischer som tar i strömförande ledningar utan att skadas och kväkare som under hänryckning inte skadas av giftormar kanske också faller under den här rubriken.
5. Mystiskt sökande. På engelska heter det "mystical quest", vilket klingar bättre. Vi har på svenska tyvärr ingen bra översättning. "Mystisk" är i det här sammanhanget en religös term som betecknar en upplevelse som ligger bortom språket och logiken. Sökandet kan utgöras av att man stänger in sig i ett kloster och blir karmelitnunna. Det kan även vara att meditera tills man blir "upplyst". Mystiska upplevelser kan nog alla få, till exempel i naturen. Men att ge sig ut på ett systematiskt sökande efter ett sammansmältande med gudomen är ett speciellt sätt att vara religiös. Det tilltalar mig, jag tycker det låter spännande. Och därför läser jag mycket om kloster- och eremitliv, och har prövat på buddhistisk meditation.
6. Logisk undersökning. Här finns systematiskt läsande av Bibeln i syfte att förstå Guds vilja. Teologiska studier på universitetet och tibetanska munkars debatter ingår. När jag diskuterade religion med min man i morse insåg jag plötsligt att om han är religiös på något sätt, så är det på det här sättet. Han kallar sig "agnostiker med dragning mot ateism", men han är väldigt bibelkunnig och har läst flera böcker om Gud och Jesus. Han vill verkligen begripa med förnuftet. Det är inte jag särskilt intresserad av egentligen - inte när det handlar om min egen tro. Jag går in för att få upplevelser snarare än logiska insikter. Annars är jag ju en logisk människa, men inte här.

Är du religiös, och i så fall på vilket, eller vilka, sätt?

Länk
Six Ways of Being Religious

Bild
Google Gemini