Politik som underhållning

Jag känner svenskar som är mer intresserade av vad Trump gör än vad den svenska regeringen gör. Och absolut mer än de intresserar sig för politik i andra områden i världen. De följer noggrant med i alla hans uttalanden och alla hans beslut, och förfasar sig. Visst är Trump en farlig person att ha som ledare för USA. Men jag har inte förstått fascinationen. Förrän idag.

Jag stötte på ordet politainment. Det är sammansatt av "politics" och "entertainment", alltså politik som underhållning. Det sägs att det är politikernas rådgivare/talskrivare och media som är ansvariga. De gör politik till underhållning för att nå ut bättre, få mer klick. Men jag undrar om det inte är den enskilda personen som konsumerar denna politainment som ska hållas ansvarig.

Om man tittar på klipp efter klipp där Trump fäller bisarra yttranden är det väl knappast så att man gör det för att få mer information. Det känns spännande, känslorna drar igång. Man förfasar sig. Underhållning.

Även i Sverige har vi fenomenet politainment. Jag minns när SD i valet 2006 fick mandat i väldigt många kommuner. Underhållningsvärdet var högt för klipp där "byfånar" som fått plats i kommunfullmäktige på olika orter intervjuades. Det överskuggade allvarligt sinnade rasisters metodiska utveckling av sin politik. Deras tid kom senare med "järnrörsskandalen". Den gången var det våldet som var underhållningen.

Konflikter verkar för övrigt stå högt i kurs. De svenska partilderardebatterna nuförtiden urartar ofta till högljudda gräl. Folk avbryter varandra och är allmänt otrevliga. Underhållning.

Och Trump är ju kung på underhållningsscenen. Han är fullkomligt häpnadsväckande. Troligen har han vunnit två val genom att vara underhållande, i betydelsen att folk inte kan släppa honom. Varken de som röstar på honom eller de som vill ha bort honom.

Det är lätt att säga att det är tidens förfall. Men redan dåvarande statsministern Tage Erlander ägnade sig då och då åt underhållning. I alla fall en gång. Han berättade 1965 en lite vanvördig rolig historia i TV. En präst och en pistol var inblandade. Mina föräldrar älskade den och återberättade den ofta hemma medan de härmade Erlanders värmländska dialekt. Hade internet funnits då hade klippet blivit viralt.


Partiledardebatterna var i alla fall sansade på den tiden. Kanske hade jag till och med intresserat mig för politik ifall det hade fortsatt så. Eller också är även jag en som söker underhållning i politiken, fast jag fnyser åt den underhållning som erbjuds idag. Jag vill inte ha konflikter och action, jag vill ha trevliga människor som anstränger sig för att bygga en bättre värld. Vilken genre är det?


Bild
© Fabriq Public Relations

Kommentarer

  1. Anders Forsström21 september 2025 kl. 20:14

    Jag lider av politikerförakt av många olika skäl. Dels beroende på att de skor sig, dels att de håller inte vad de lovar och jag vägrar att se partiledardebatter då de inte svarar på varandras frågor utan direkt ställer en motfråga. Se på hur Ebba lurade den gamle mannen och hur Kristdemokraterna helt tappat bort sina värderingar. I USA tänker jag hur politikerna lyckas dupera hälften av befolkningen som via MAGA får en tillhörighet. Republikanerna verkar bida sin tid.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer