Neurologisk kindlingseffekt av psykofarmaka

Jag håller på och läser en ny bok om nedtrappning av psykofarmaka. Den heter Crossing Zero: The art and science of coming off - and staying off - psychiatric drugs och är skriven av den danske psykoterapeuten och forskaren Anders Sørensen. Boken är tydlig och pedagogisk och kompletterar för mig en bok jag läst tidigare, Att sluta med psykofarmaka av Peter Breggin. Jag tyckte att jag var påläst, men nu får jag lära mig många nya saker om hur psykofarmaka fungerar och vad som kan hända när man trappar ner.

Det första man ska veta ifall man vill sluta med t.ex. sin antidepressiva medicin är att man inte kan gå direkt från den lägsta tillgängliga dosen i tablettform till ingen medicin alls. Det är ett alldeles för stort steg. Hjärnan påverkas procentuellt mycket mer av låga doser än av höga doser. Den abstinens som väldigt många får är alltså värst på slutet av nedtrappningen. Man behöver dela tabletter eller lösa upp dem i vatten, och bara minska med en liten andel i taget. Det är så jag planerar att göra när jag kommer till det stadiet. Just nu är jag på den lägsta tillgängliga dosen och ska vara det fem veckor.

Det är helt sjukt att läkemedelsföretagen inte tillhandahåller nedtrappningsdoser som fungerar. Jag blir upprörd varje gång jag tänker på det. Att ingen läkare nånsin under 30 år har föreslagit en nedtrappning gör mig mindre upprörd. Jag antar att det är oförstånd kombinerat med brist på tid som gör att de inte är insatta. Men det finns undantag, och jag har hittat ett. Jag har kontakt med en psykiater i Stockholm som har specialierat sig på att hjälpa folk trappa ner sina mediciner. Tack och lov för honom - och för de forskare som engagerar sig i det här ämnet.

En sak som nämns i Anders Sørensens bok är neurologisk kindlingseffekt. Det är en överretning av hjärnan som kan uppstå när man slutar plötsligt med sin medicin, trappar upp och ner om vartannat under kort tid, eller byter fram och tillbaka mellan flera olika mediciner. Det som händer då är att man får jättejobbiga symptom där inget längre hjälper. Det kan ta månader, kanske längre, innan hjärnan lugnar sig. Och under tiden kan man inte ens återgå till sin gamla medicin för hjärnan reagerar negativt även på den.

Några symptom räknas upp i boken: "Envis rädsla eller ångest, nästan konstant oförmåga att vila, svårigheter att koncentrera sig på vardagliga göromål, kognitiv nedsättning, störning av sinnesintryck, problem med magen, yrsel och sömnsvårigheter".

Jag känner en person som har allt som räknas upp utom yrsel. Hen har experimenterat mycket med olika antidepressiva mediciner, både bytt och börjat och slutat om vartannat. Det kan ju mycket väl vara så att hen har fått den här kindlingseffekten i sin hjärna. Jag är orolig för min vän.

Jag är glad att jag inte är i den situationen. Jag har dock gått upp och ner i dos med min medicin rätt så mycket under de sista åren, kanske har jag fått nån skit av det. Men nedtrappningen går hittills bra. Mönstret som framträder är att när jag sänker dosen 10 % så får jag en vecka senare svårt att sova, blir orolig, nedstämd och gråter lätt. Det håller på nån vecka och går sen över. Väldigt tydligt att det är abstinensbesvär. Men det har jag ju aldrig vetat förut, jag har trott att det är jag som har psykiska problem och därför måste fortsätta äta medicin. Det ska bli väldigt spännande att se hur jag egentligen mår utan medicin - och utan abstinens. Men det målet är många månader bort just nu.

Länkar
-Crossing Zero på Amazon
-Att sluta med psykofarmaka på Karneval förlag
-Min psykiater Behroz Dehdari

Bild
källa: Wikimedia