Tankar efter kapitel ett av "A Life of One's Own"

I ett tidigare inlägg har jag berättat att jag har börjat läsa A Life of One's Own av Marion Milner. Nu har jag läst klart kapitel ett, och har lite tankar jag vill dela med mig av.

Milners premiss är att hon vill ta reda på vad som är bra för henne. Hon börjar med att ta avstånd från vad som sägs i hennes samtidskultur (1926), eftersom det var de värderingarna som ledde till kriget. (Jag har förstått att första världskriget verkligen var en vattendelare i brittisk kultur.) Dessutom, säger hon, finns det många anvisningar om hur man bör leva sitt liv som är motsägelsefulla.

I vår egen tid har antalet olika budskap om hur man bör leva sitt liv ökat väldigt mycket. Vi har uppmaningar i reklam och inlägg på sociala medier som bygger på värderingar om att man ska vara vacker, smal och rik, men ser vi oss omkring märker vi att det inte är många som förkroppsligare det idealet. Att sitta stilla och vara tyst premieras i skolan. Samtidigt finns det forskare som säger att det viktigaste av allt är att röra på sig. Vi har uppfostrats till att reflexmässigt säga ja till chefer, familj och vänner. Samtidigt finns det hundratals böcker och gurus som säger att man ska satsa på sig själv. Och så vidare. Att försöka göra "rätt" genom att följa allt detta är omöjligt.

Nästa steg för Milner är att hon överväger ett förnuftigt resonemang. Hon tar avstånd även från det, med motiveringen att hon i så fall skulle behöva sätta sig in i samtliga vetenskapliga fakta (inklusive Einsteins relativitetsteori) för att komma fram till sanningen. Hon tror inte heller att hon själv besitter tillräcklig intelligens för att resonera på det sättet.

Det här är intressant för mig, för jag tror ofta att jag kan tänka mig fram till sanningen. Särskilt om jag först läser en massa böcker som förser mig med fakta. Milner säger explicit att om man vill gå i hennes fotspår så ska man inte börja med att leta i böcker, man ska observera verkligheten:

"It took me years to learn that I must never begin my search by looking in books, never say 'I know too little, I must read some more before I start', but that I must always observe first, express what I observed, and then, if I needed it, see what the books had to say."

Jag tror det funkar så här för mig: Först och främst har jag levat ganska länge vid det här laget. Jag är 66 år nu, mot Milners 26 när hon började fundera. Jag har alltså en massa erfarenhet. Jag har redan observerat, fastän kanske inte alltid kokat ner mina observationer till teorier om livet. Sen läser jag något, och när jag läser stannar jag ofta upp och försöker koppla det jag läst till någon livserfarenhet. Böckerna och artiklarna jag läser hjälper mig att sortera bland mina erfarenheter och skapa en sammanhängande bild av verkligheten. Fast jag tror nog ändå att jag behöver ta till mig Milners råd så jag inte fastnar i böckerna.

Milner funderar sen över om det kanske finns någon instinkt eller intuition som kan vara vägledande för människor, precis som för djuren. (Hon tänker sig att djur alltid gör vad som är bäst för dem.) Hon undrar om man med lite träning skulle kunna utveckla den förmågan. Och kläcker sen idén att den träningen kan bestå av att man lägger märke till när man mår bra. Hon bestämmer sig för att föra dagbok, och det blir ett sjuårigt projekt.

Jag skrev "när man mår bra" här ovan. Det ord Milner använder är "happy". Det översätts oftast med "lycklig", men den engelska betydelsen är mycket vidare än så. "Happy" kan även betyda nöjd, tillfreds eller glad. Poängen i Milners resonemang är att känslan hon vill lägga märke till är en indikator på när hon är på rätt väg i sitt liv, gör saker som är bra för just henne.

Det ska bli spännande att följa Milners resa. Hon är duktig på att beskriva den.

Länk
Det förra inlägget om boken

Bild
eget foto