Att banta egot eller kroppen

För tre, fyra år sen gick jag ner fjorton kilo under en tolvmånadersperiod. Jag hade lagt på mig nästan alla de kilona efter att jag blev tillsammans med min nuvarande man. Han insisterade på att vi skulle äta lagad mat även på kvällarna, och dessutom skulle det fikas innan läggdags. Jag kunde inte säga nej. Men till slut gjorde jag ändå det, och tog så småningom hjälp av en app för att ändra mina vanor för mat och motion.

Appen hjälpte mig att gå till botten med alla möjliga orsaker till att jag åt mer än jag egentligen behövde, rent kroppsligt. Alla är väl bekanta med tröstätande. Men det är inte hela historien. Till exempel äter folk mer om de har sällskap. Ju fler personer vid bordet, desto mer äter man. Det är ju intressant.

Efter att jag gick i pension har jag gått upp igen. Än så länge bara två kilo, men om inget görs blir det ju fler. Jag gick tillbaka i mina dagböcker för att komma på vad som var framgångsrikt för just mig när jag höll på med Noom, som appen heter.

Jag stötte på en formulering av mig själv som jag tyckte var lite kul. Jag hävdade att innan jag började banta kroppen så hade jag "bantat mitt ego" under några år.

Varför pratas det inte mer om det? Lite mindre fokus på kroppen och mer på det onödiga egot.

Nu känner jag att jag behöver definiera vad jag menar med ego. Jag har hämtat mycket av mitt sätt att använda ordet från gurun Eckhart Tolle. Hans bok The Power of Now (på svenska lite missvisande Lev livet fullt ut) betydde mycket för min personliga utveckling när jag beslöt mig för att läsa den 2016.

"Egot" enligt Tolle är ett falskt jag. Det kommer av den felaktiga idén att vi är separerade både från andra människor och från resten av världen. Den idén gör oss isolerade och rädda och får oss att jaga status, makt och bekräftelse på olika sätt. Egot är hela systemet av känslor och beteenden som under vårt liv byggs upp för att "skydda oss". Motgiftet är mindfulness. Om vi är i nuet är vi sanna, egot är inte aktiverat. Och omvänt: Så fort vi reagerar negativt på nåt som händer så har vi kastats ut ur nuet och in i egot.

Jag pratar inte så mycket om "ego" nuförtiden, men jag håller fortfarande med om andemeningen. Det kan vara nyttigt att fundera över hur mycket ens rädslor för egoförlust driver ens handlande.

Tänk om det fanns klubbar, tidskrifter och hälsoinstitut där man fick hjäp att bli av med sitt överflödiga ego. Tänk om det fanns sätt att mäta hur stort egot var så man kunde jämföra över tid. Och tänk om man fick komplimanger när ens ego hade krympt. Tänk om forskarna tittade på hur stora egon samvarierar med sjukdom och död. Jag ler när jag skriver det här, för det kommer nog aldrig att bli så, men det är intressant att tänka på.

Men jag vill ändå försöka undvika att gå upp mer i vikt. Gör jag det för att det är lättare att jobba med vikten än med mitt ego? Kanske kan man slå två flugor i en smäll. Finns det en app för det? Det kanske på sätt och vis är Noom, för den handlar mycket om psykologi.

När jag googlar "banta egot" får jag bara en träff, och texten där är ironisk. Däremot är tydligen "ego diet" en grej i den engelsktalande världen. Det finns till och med en bok som heter så. Jag var tydligen bara originell på svenska. (Aj, där fick mitt ego sig en törn!)

Länk
-Eckhart Tolle om egot, spellista på YouTube

Bild
Copilot

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Istället för sommarkurs i mörkrumsarbete

Bild
Idag skulle jag egentligen ha börjat en sommarkurs på Biskops Arnö folkhögskola, Fotografiskt hantverk - mörkrumsarbete och analogt fotografi . Jag bestämde mig redan för ett år sen för att jag ville gå den kursen när den kom nästa gång, och hängde på låset när ansökningarna öppnade för ett antal månader sen. Men nu är jag hemma istället. Vad hände? För det första är det så att jag har många motstridiga delar inom mig som vill olika saker. Vissa delar bokar in kurser, konserter och annat - och sen när det är dags så är det andra delar som tycker att det där verkar alldeles för besvärligt och dyrt. Jag har till exempel hoppat av många högskolekurser som ivriga delar av mig har sökt, utan att bry sig om att jag hade ett jobb att sköta jämsides. Jag har även stannat hemma då och då fast jag egentligen skulle gått på en konsert eller film. Detta var särskilt tydligt de år jag gick på Göteborgs filmfestival. Jag satt alltid och dreglade över festivalprogrammet och kryssade i en massa...
Läs mer

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer