Tolkien, Bibeln och spagetti carbonara

Jag tog del av en diskussion på Facebook idag. Det gällde den senaste översättningen av Tolkiens Sagan om ringen. Ursprungligen översatte Åke Ohlmarks den, och han la till Tolkiens förtret till en massa egna saker. Tolkien, som förstod svenska tillräckligt bra för att läsa översättningen när den kom ut, blev så arg att han skrev en lång instruktion om hur hans böcker hädanefter skulle översättas.

För drygt tjugo år sen fick Erik Andersson i uppdrag att göra en ny översättning som följde Tolkiens anvisningar. Resultatet blev något som är mer likt originalet men som många svenska fans avskyr. Jag tror de avskyr det av den enda anledningen att de är vana vid den gamla översättningen. (Se dock länken nedan för en annan förklaring.)

Åke Ohlmarks tog sig till att "förbättra" Tolkiens prosa genom att lägga till en massa språkliga utbroderingar som gjorde texten mer lyrisk och sagobetonad. De som älskar och försvarar Åke Ohlmarks översättning framför Erik Anderssons säger indirekt att de inte gillar Tolkiens sätt att berätta. Själv är jag neutral, för jag har inte läst Sagan om ringen sen 1970-talet och har ingen känslomässig koppling till någon av texterna.

Men jag kan förstå Ohlmarks-anhängarna. Om man har vant sig vid vissa språkliga vändningar så sitter de i ryggmärgen. Själv har jag svårt för den översättning av Bibeln som var färdig år 2000. Jag går inte ofta i kyrkan, men jag växte upp i ett kristet hem och kan flera bibelpassager utantill från 1917 års översättning. För att inte tala om Fader vår! Nuförtiden heter det "Vår fader". Bara det. Sen följer hela bönen med andra ord än dem jag lärde mig, och jag kan inte hänga med. Jag kokar lite grand inombords varje gång jag utsätts för det (vilket som sagt inte är så ofta). Vanans makt är stor. Jag är inte så säker på att religiösa ritualer ska vara begripliga. Främst är de väl en tradition?

Tydligen är jag dock ambivalent till traditioner. För när det gäller spagetti carbonara intar jag en annan hållning. Jag lagar nämligen min carbonara med grädde. Ve och fasa! säger puristerna. Det ska bara vara ägg, parmesanost, svartpeppar och pastavatten. Men jag har experimenterat och kommit fram till att jag tycker att det är godare med grädde. Så det har jag i, och njuter av min carbonara med ett glas rödvin till. Men vore jag en matsnobb så skulle jag naturligtvis lära mig att tycka om det utan grädde, för det är ju det som är traditionen!

Så skönt att kunna vara inkonsekvent. Det innebär att man är mänsklig.

Länkar
-Om hur Ohlmarks förändrade Sagan om ringen
-"Kamelens" kritik mot både Ohlmarks och Andersson

Bild
eget foto

Kommentarer

  1. Anders Forsström27 maj 2025 kl. 21:44

    Jag har som jag skrivit tidigare ett religiöst förflutet och texter och sånger sitter där i bakhuvuet. Nuförtiden kan jag till och med sjunga med vilket var omöjligt för några år sedan. Folk tror att de har mig på kroken igen och jag spelar med. Fader vår avstår jag. Lite kul.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby28 maj 2025 kl. 10:53

      Haha, du spelar med! Skulle vara kul att höra mer om det...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer