Självhjälpens förbannelse

Jag har haft självhjälp som hobby. Länge trodde jag att det var för att jag var intresserad av psykologi, men till slut insåg jag att det var en sorts beroende. Jag knarkade helt enkelt självhjälpsböcker. Den ena metoden för att må bättre avlöste den andra.

Jag har jobbat med självhjälpsböcker mot min perfektionism, för att komma loss med min kreativitet, för att tänka mer positivt om mig själv, för att få en bättre relation… Jag skaffade till och med en dyr bok om självhjälpslitteratur för att få veta vilka metoder som var bäst (se fotot).

Jag har inte bara kämpat på egen hand, jag har även gått i olika former av terapi. Det har varit psykodynamisk terapi, KBT, DBT, psykosyntes, IFS, frigörande dans och bildterapi.

Jag har tyckt om att göra övningar från självhjälpsböcker och att gå i terapi. Det har varit spännande att utforska mig själv, mina tankar och känslor. Men det budskap jag på kuppen har skickat till mig själv är att jag inte duger, att jag måste bli en bättre människa. Jag inser nu att jag nog inte har varit ensam om att känna så.

Det finns saker som tyder på att många människor i vårt samhälle mår ganska dåligt. I podcasten Experimentet med undertiteln Det sista pillret berättar journalisten Johan Cedersjö att 1,2 miljoner svenskar äter antidepressiva läkemedel. Han är en av dem, och under podcastens gång trappar han ner för att, som han säger, se vem han är utan medicinen.

Är det verkligen varje individ som har ansvaret för att ändra på sig - med hjälp av självhjälpsmetoder, terapi eller mediciner?

En som inte tycker det är serietecknaren Liv Strömquist. I sitt senaste seriealbum Pythian pratar angriper hon självhjälpsindustrin. Hon menar att de som tjänar mest på alla dessa metoder är de som har skrivit böckerna. Hon säger att det finns en attityd idag att det inte går att skapa ett bra samhälle för människor. Istället ska var och en kontrollera sitt eget inre mående. Hon tycker vi ska kasta om det och styra samhället till något där alla har förutsättningar för att må bra.

Liv Strömquist landar i sitt seriealbum i några halvt skämtsamma råd:

1. Tappa kontrollen över ditt mående.
2. Tappa kontrollen över din kropp.
3. Tappa kontrollen över ditt kärleksliv.
4. Följ inte råd.
5. Ge andra mer än du får tillbaka.
6. Ha inga personliga mål.
7. Gå ut.

När jag fyllde 65 kände jag plötsligt att jag inte var intresserad av självhjälp längre. Jag tänkte: "Så här blev jag. Och det får räcka." Det kändes tomt, men också som en enorm lättnad. Vi får se hur länge det håller i sig. Det kanske är svårt att sluta för alltid.

Länkar
-Avsnitt 1 av Det sista pillret
-Samtal med Liv Strömquist i Filosofiska rummet

Bild
eget foto