Produktivitetsmentalitet del 1
"Sannolikt är det viktigare än någonsin att bjuda sig själv på några fria timmar, värna sin rätt att inte vara nyttig, att inte åstadkomma något, att se på skogarna, iaktta folk som går förbi ett fönster eller att låta ett vänskapens samtal förbli dröjande – utan att komma fram till något."
Det här är nåt jag behöver öva på. Jag är så präglad av mentaliteten att man jämt ska vara produktiv. Även när jag vilar försöker jag instinktivt vila på det mest effektiva sättet!
Dels är jag påverkad av det samhälle vi alla lever i här i Sverige, det som har blivit mer och mer målinriktat och upptaget av effektivitet. Det är en mentalitet som delvis kommer från USA, där påbudet att vara framgångsrik övertrumfar allt.
Men en stor påverkan för mig är också mina år inom Scientologikyrkan. Det var åtta år då jag var aktiv scientolog och sedan ytterligare fem år då jag fortfarande trodde på doktrinerna. Även scientologin är amerikansk till sin kultur, den hyllar en extrem form av individuell prestationsstyrka.
Som scientolog är du ständigt påpassad och bedömd. Du ska prestera resultat, och inga undanflykter hjälper. Allt är ditt eget fel, om något går snett hade du innerst inne "mot-intentioner", dvs du ville inte lyckas. Du är misstänkliggjord även när du blir sjuk.
Det finns olika så kallade etikåtgärder som sätts i verket om du skulle prestera dåligt vid något tillfälle. De blir hårdare och hårdare ju sämre resultat du får. I värsta fall blir du tillfälligt utesluten ur gruppen och måste göra något för att bevisa att du är en värdig medlem. Sen går du runt med en petition och ber alla godkänna ditt återinträde. Detta händer då och då, och ingen höjer på ögonbrynen när de skriver på listan. Men det är en resultat av hjärntvätt att detta anses normalt.
Till och med barnen utsätts för detta. Mina barn hade som små sina egen statistik. Det var listor över plus och minus i deras beteende. De förväntades vara produktiva genom att uppföra sig väl. Annars uteblev belöningar som godis och veckopeng. Vi kallade till och med ett glatt humör för "upstat", alltså att statistiken gick upp.
Det har gått många år sen jag lämnade Scientologikyrkan, men de år jag var med ristade in djupa spår i mitt undermedvetna. Just nu försöker jag vara produktiv och skriva en bra text till min blogg. Samtidigt som jag också försöker intala mig själv att det är ok att vara medioker. Vet inte om jag lyckas.
(Det kommer en del 2 i morgon.)
Bild
källa: https://1dayreview.com/
Jag blev ju lyckligtvis inte med i den sekten men har kvar en grej från det du försökte lära mig:
SvaraRaderaOm jag slår mig lyckas jag så gott som alltid att tänka bort smärtan.
Ganska bra att ha i bakfickan istället för att skrika som en stucken gris. 😎
Intressant! Det är ju så att precis allt var ju inte dåligt. Men totalen hamnar på kraftigt minus.
RaderaDu är allt annat än medioker. Jag gillar starkt ditt sätt att skriva och uttrycka dig och du har ett språk som jag härmar när jag själv skriver
SvaraRaderaTack! Roligt att någon skulle vilja härma mitt språk. Själv har jag flera idoler som jag inte tycker att jag lyckas imitera. Merete Mazzarella är en.
RaderaTack för din blogg, det du skriver är lätt för mig att ta till mig.
SvaraRaderaJag är ju uppväxt i samma tidsanda som du dock i en annan religiös sammanslutning.
Tidsandan jag uppfostrades i var efter kriget. Alla ska dra sitt strå till stacken, tänka mer på andra än sig själv.
Balansgång viktigt absolut att tänka på andra men även sig själv och vad en behöver, mentalt alltså.
Intressant att du kan känna igen dig! Jag har inte riktigt tänkt på att andra kan dela dessa upplevelser utan att ha varit med i samma sekt...
Radera