De små tuggornas njutning

När jag äter något gott tycker jag om att njuta sakta, i små tuggor. Till och med chokladpraliner tar jag små bett av, så gott det nu går. Jag vill dra ut på njutningen så länge som möjligt istället för att stoppa hela pralinen i munnen på en gång.

Min exman och jag hade för många år sen en diskussion om det här. Han hävdade att en Schweizernöt (det var det diskussionen gällde då) smakar som godast om man proppar hela munnen full. Vilket han då föredrog att göra. Jag kan förstå det i teorin. Den överväldigande upplevelsen av överflöd. Men det är inte min grej.

Även böcker tar jag små tuggor av när de är riktigt bra. Det känns som slöseri med bra prosa att rusa igenom hela boken i ett svep. Just nu läser jag Marie Hermanssons "Snövit", som är den klassiska sagan skriven som en roman, och den är just sådär njutbar. Jag måste stanna upp när jag har läst några sidor för att inte få en överdos av det ljuvliga. Jag upplevde samma sak med Agneta Pleijels självbiografiska "Spådomen" när jag läste den för några år sen. Några sidor i taget, sen la jag den åt sidan.

I flera år brukade jag lyssna på podcasten "Tankar för dagen". Det är precis lagom munsbitar för mig: fem minuter. När dagens talare är klar kommer en stilla plingande melodi medan man smälter vad man just hört. Perfekt att börja dagen med.

En sak i livet vill jag dock njuta på ett helt annat sätt, och det är vårens ankomst. Jag tröttnar aldrig på att samla på vårtecken: små gröna blad, fåglars locklåt, blommor, myror… Där håller jag med om att upplevelsen blir så mycket bättre när sinnesintrycken är många och starka. Jag har inte grunnat ut än varför jag inte föredrar en enda liten snödroppe framför explosionen i maj.

Jag avskyr att medge det, men kanske hade min exman rätt ändå?

Bild
eget foto

Kommentarer

  1. Anonym5 mars 2025 kl. 14:55

    Små portioner av resterande delar av Agneta Pleijel kan jag rekommendera!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer