Att googla sönder

"Man skulle kunna googla det här, tänker jag, men det är skönt att ingen kommer på tanken. I alla år har jag tyckt att det är skönt med frågor som inte får något entydigt svar, som låter förmodandena, de mer eller mindre fantasifulla gissningarna, att leva vidare."

- Merete Mazzarella i Den försiktiga resenären

Det finns de som tycker att det alltid förstör en diskussion när nån i sällskapet tar fram telefonen och tar reda på hur det egentligen är. Tills nyligen har jag tyckt att det är konstigt med den inställningen. Jag har tänkt att visst vill man väl först och främst ha reda på fakta?

Jag googlar mycket. Jag tror det är en skada sen mina år som översättare. Min man googlar ännu mer. Han kan avbryta en kram för att googla nåt. Visst gillar jag kunskap, men nånstans går gränsen även för mig.

På sistone har jag känt ett behov av att fullfölja min egen tankegång, eller fortsätta ett vindlande samtalsbygge, istället för att avbryta med att googla för att få svaret. Det känns som om man googlar sönder nåt som behöver växa själv.

Jag undrar om det är ett tecken på nåt. Och i så fall vad.

Bild:
Chat GPT med DALL·E

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Sheldon Cooper och jag

Tankar om essäer