Vem är rädd för Michel Foucault?

Jag har alltid varit lite rädd för franska filosofer och forskare. Jag menar deras texter. När jag frågade Chat GPT svarade den att det är en akademisk stil i Frankrike att skriva långa och komplicerade meningar. Jotack, jag har märkt det.

Men nu har jag blivit nyfiken på Michel Foucault. Denne franske filosof och tvärvetenskaplige forskare som dyker upp i varje ämne man läser på universitetet. (Nu menar jag samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen, jag har inte pluggat naturvetenskap.)

Jag vill få reda på hur han analyserade vår benägenhet att dela upp tillvaron i motsatspar: förnuft/galenskap, vetenskap/religion osv. Det kanske inte är så att man måste ha såna här motsatspar? Jag behöver veta vad Foucault skrev om saken.

Jag närmar mig honom som om han var ett glödgat järnspett. Vågar jag ta i hans texter, tänk om min hjärna blir bränd?

Jag har fått rådet att börja med något enklare än själva originalet. Alltså inte hans egna texter. Efter att först ha försökt leta upp nån lämplig bok på biblioteket, och sett alla ganska svåra titlar, så vänder jag mig till Bildningspodden, avsnitt #31 om Foucault. I Podcasts brukar folk försöka prata så att vanliga människor förstår.

Det är ett väldigt trevligt avsnitt där tre bildade män samtalar om olika aspekter av Foucault. Han var individualist, körde en vit Jaguar under den tid då han var i Uppsala och jobbade. Det fanns ingen "arvtagare" till hans arbete när han dog, för han omgav sig aldrig med någon grupp forskare.

En sak jag fastnar för är en jämförelse mellan skolor och fängelser. Foucault studerade makt väldigt mycket, och hur maktutövning är beroende av kontroll. Panelen öser ur sig likheter mellan de här två institutionerna (skola-fängelse). Jag får flashbacks till när jag började jobba i skolans värld efter att ha utbildat mig klart. Innan studierna hade jag jobbat som frilansande översättare, och styrde min tid helt själv. Nu skulle jag infinna mig på jobbet kl. 8.00 varje dag, äta lunch en överenskommen tid och sen gå hem tidigast 16.30. Det kändes kränkande. Räckte det liksom inte med att jag gjorde mitt jobb tillfredsställande?

I början fantiserade jag ibland om att en asteroid föll ner på min arbetsplats, eller något liknande drastiskt. Men efter några år på olika ställen med samma typ av arbetstider hade jag vant mig. Åren innan jag gick i pension tänkte jag knappt på det här tvånget att ha sin kropp på en viss plats under en viss tid varje dag. jag hade blivit hjärntvättad. Eller "socialicerad", som det heter på akademiskt språk.

Foucault ansåg tydligen att Sverige är ett samhälle där vi styrs oerhört mycket utan att riktigt märka det själva. Vi behöver ingen polis som stoppar oss på gatorna, vi har det inbyggt i det sociala samspelet. Jag tänker på administratören på min första skola, som berättade att hon hade full koll på när folk kom och gick, och för sig själv jämförde det med de löner hon en gång i månaden skulle betala ut. Det var framför allt en anställd hon hade ett horn i sidan till, han gick alltid hem tidigt och hade en mycket högre lön än hon. Jag gick alltid hem sist eller åtminstonde samtidigt med denna administratör, jag var rädd för henne.

"Vad är det mest provocerande med Foucault idag?" frågar samtalsledaren till slut. En av de forskarna svarar att det är att han är helt okontroversiell, han dyker ju upp överallt. Undrar vad Foucault själv hade tyckt om det. Han vänder sig nog i sin grav.

Ok, jag har klarat av en podcast. Härnäst ska jag läsa en sammafattning i en tunn bok. Steg för steg. Jag är inte rädd, jag är inte...

Länk
Bildningspodden #31

Bild
pennteckning av Arturo Espinosa
källa: Flickr

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer