Självkänsla
"Vad vi upplever som pinsamt står i omvänd proportion till vår självkänsla. När jag åtta år gammal kom från skolan i Schweiz till en skola i Helsingfors drog jag första dagen marginalen i räknehäftet så som jag i Bern blivit lärd att göra det. En av de nya klasskamraterna tittade mig över axeln och sa: 'Men du drar ju marginalen på fel sida!'
Jag trodde att jag skulle dö av skam.
Min son var å andra sidan flera år yngre än jag den dagen när jag för första gången skulle föra honom till lekparken. När vi kom stod där en klunga småflickor och ritade upp en hopphage. De tittade på Ville och så sa en av dem. 'Det här är bara för flickor.'
'Det kanske var bara för flickor', sa Ville lugnt. 'Men nu har ju jag kommit - och då är det inte mera bara för flickor.'"
Fotot är jag när jag var 7-8 år. Jag ser nog ganska självsäker ut. Men det var jag inte i alla sammanhang. Jag minns att när jag gick i första eller andra klass så hade jag rätt höga tankar om mig själv. Jag var före de flesta andra, eftersom jag redan kunde läsa när jag började skolan. Vi hade fått en ny flicka i klassen och jag ville visa henne hur man skulle göra med en sorts läggspel. "Jag vill fråga fröken", sa hon på sin konstiga skånska. Jag blev förnärmad. En del såna här interaktioner med andra barn gjorde mig så småningom ganska osäker på mig själv socialt. I alla fall bland barn. Jag var mobbad ett tag i mellanstadiet, vilket gjorde det ännu värre. Men samtidigt hade jag som en hemlighet att jag i alla fall var bättre än de andra. Där fick de!
Länk
-Tanten och krokodilen, förhandsgranskning på Google Books
Bild
foto från fotostudio i Gislaved, ca 1966
Kommentarer
Skicka en kommentar