Jag älskar böcker

Jag läser en bok om hur man skriver en "personlig" essä, och den ger mig en hel del tankar och insikter. Den innehåller en del övningar, men dem gör jag inte. Däremot markerar jag text här och var som skulle kunna vara vägledande när jag i framtiden läser om boken.

Jag läser nästan aldrig om böcker.

Ibland köper jag böcker som jag först har lånat på biblioteket, det är när de är väldigt givande. Jag föreställer mig att jag kommer att gå till bokhyllan och slå upp saker, peka i boken och säga "så här står det" under en diskussion med någon.

Jag tar nästan aldrig fram böcker ur bokhyllan och tittar i dem.

Då och då läser jag faktiskt om böcker, det är de halvlästa på min iPad. Det går till så här: Jag går in på iPaden, hittar en halvläst bok som jag totalt glömt att jag hade. Börjar läsa. Känner inte alls igen vad som står där. Skrollar bakåt och bakåt, men känner fortfarande inte igen nåt. Till slut inser jag att jag måste börja från början igen.

Jag har sju olika appar där jag har nedladdade böcker och andra texter. Det är svårt att hålla reda på dem. Ofta hittar jag inte tillbaka till en bok som jag håller på med, jag bläddrar omkring i apparna och försöker hitta vad det nu var. Ibland är minnet av boken just så oprecist: Vad det nu var.

Men jag älskar verkligen böcker. Idag lånade jag fyra stycken på Stadsbiblioteket. Kanske blir det lästa.

Bild
-eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer