Inspirerad av "Julie & Julia"

Igår fuskade jag lite. Jag ska ju egentligen slå på datorn och sen skriva minst en mening på den. Det är min minivana som ska leda till att jag till slut skriver en bok.

Men igår var jag jättetrött. Jag låg på bäddsoffan i gästrummet och kände mig nedstämd och tyckte allt var meningslöst. Sov ett tag. Sen fick jag ändå lust att göra ett blogginlägg. Så då gjorde jag den från min iPad. Lite bökigare, särskilt när jag skulle formatera delar av texten med hjälp av html-kod.

Ett tag kändes det nästan komiskt att jag halvlåg i soffan och stretade på med min iPad istället för att resa mig och gå in i rummet intill och sätta mig vid datorn. Hade ju varit så mycket enklare. Men jag höll ut. Jag ville väl bevisa för mig själv att det var ok att ligga på soffan. Eller nåt.

Lite senare tittade jag på en film på Netflix, "Julie & Julia". En lite småputtrig dramafilm med komiska poänger. Meryl Streep i en av huvudrollerna (kan ju aldrig bli fel). Chips och gräddfil. Efter den hade min nedstämdhet sjunkit undan, och jag fick lust att skriva "på riktigt". Det kändes plötsligt kul igen, inte bara som nåt jag måste göra. Kan det ha att göra med att filmen handlade om en bloggare som blev framgångsrik och fick bokkontrakt med ett förlag? Det hände faktiskt på riktigt, filmen bygger på boken som Julie Powell skrev efter att ha bloggat om matlagning under ett år.

Jag ska ju också blogga i ett år, har jag bestämt. Kan samma sak hända mig…? Kanske inte alls så troligt. Julie Powell bloggade för 20 år sen, när fenomenet ännu var ganska nytt - jag är en av många miljoner människor på sociala medier. Men man vet aldrig.

Länkar
Filmen "Julie och Julia"
Bloggen (arkiverad)
Boken Bild Bokomslag från Amazon.se

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer