Jag fotograferar

Jag har ett album på Google Foto som heter Fotokonst. Där hittade jag bara den här bilden. Tydligen hade jag tänkt mig att börja ta bilder som var rent konstnärliga, icke föreställande, alltså abstrakta, och lägga in dem i det albumet. Men det kom av sig, verkar det som. Nu blev jag lite sugen på att ta lite såna bilder. Jag gillar ju att fotografera. Det är en av mina hobbies.

Mitt fotograferande har gått igenom många stadier bara det senaste året. Det började med att jag gick en sommarkurs på Skurups folkhögskola, "Hitta ditt fotografiska språk". När jag började kursen tänkte jag att det jag gillade bäst var att ta ICM-bilder, dvs Intentional Camera Movement, alltså suddiga bilder som därigenom blir mer eller mindre konstnärliga. Ett exempel nedan:

ICM-mästaren framför alla andra är en svensk fotograf som heter Erik Malm. Han kallar det att han målar med kameran. Han har utvecklat sin teknik långt innan termen ICM blev uppfunnen. Han finns på Instagram om ni vill följa honom. (Jag länkar till hans hemsida längst ner i inlägget.)

I vilket fall som helst så släppte jag ICM efter bara nån dag på sommarkursen och började fokusera på att bara ta snygga bilder. Efter ytterligare någon dag kom jag på projektet "Gnejs" och tänkte att jag skulle få ihop en massa snygga bilder på stenar som kom från den bergarten, och till slut ha en utställning, alternativt göra en fotobok.
Sen åkte jag och min man Göta kanal. I samband med det började jag använda en app som jag tog mycket foton med för över tio år sen, Hipstamatic. Jag tog massor av bilder av broar som kanalbåten passerade under resan, och var helt fascinerad över hur häftiga bilderna kunde bli med Hipstamatics filter. Det var som att befinna sig i en annan värld.

Senare under hösten blev jag intresserad av att filma och klippa ihop snuttar. Jag fantiserade om att bli filmfotograf och få en kortfilm visad på någon festival. Insåg ju att det är en lång väg dit, men ett tag brann jag för detta. Sen mattades det där av under vintern. Och nu har jag inte varken fotat eller filmat särskilt mycket på ett tag.

Nästa grej som jag har framför mig, fotografiskt sett, är en sommarkurs på Biskops Arnös folkhögskola. Den är inriktad på mörkrumsarbete med analog svartvit film, och ser fram emot den väldigt mycket. Jag äger en analog kamera, har jag upptäckt, och jag har köpt en svartvit film för första gången sen… ja, när? Det måste vara sen 80-talet. Jag har fotat med analog film sen dess, men inte med svartvit film. På 80-talet lånade jag mörkrumsutrustning av en bekant och stod hemma i sovrummet med svarta sopsäckar tejpade för fönstret för att få riktigt mörkt. Vi får se vad sommarkursen ger för inspiration. Jag vill inte göra "vanliga" bilder, utan lite konstnärliga. Här är ett exempel på vad jag åstadkom i mitt improviserade mörkrum för fyrtio år sen:

Alla bilder (utom den från 80-talet) har jag tagit med min mobil. Jag säger som en kursdeltagare på kursen i Skurup: "Den bästa kameran är den man alltid har med sig, och jag har alltid mobilen med mig." När man är så gammal att man kommer ihåg en tillvaro utan kamera i mobilen så är man väldigt tacksam för denna uppfinning.

Länkar
ICM på Wikipedia
Erik Malm
Hipstamatic

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer