Bokrean som underhållning

Idag startade årets bokrea. Jag har inte brytt mig så mycket om den de senaste åren, för den är blott en skugga av sitt forna jag. Men häromdagen råkade jag befinna mig i en bokhandel för att där köpa patroner till min favoritpenna, och då såg jag en titel titta fram under de sjok av papp som täckte ett av reaborden: en bok av religionsvetaren David Thurfjell som jag ändå hade tänkt köpa. Så jag bestämde mig för att gå tillbaka till affären första readagen och fynda.

Sagt och gjort. Idag gick jag upp tidigare än vanligt (vilket inte är så tidigt med normala mått mätt; jag älskar att ligga kvar länge i sängen på morgnarna) och begav mig in till Frölunda Torg, där jag spanat in boken.

När jag kom till affären svärmade det folk runt alla reabord. (Varför är folk så morgonpigga?) Jag gick varv på varv i den del av butiken där jag senast såg Thurfjells bok. Hittade den inte. Kunde den verkligen redan vara slut?

På femte varvet siktade jag ett exemplar av den åtrådda boken under en annan titel, och uppdagade sen att personalen ställt en stor skylt ovanpå hela traven med Thurfjells böcker. När jag hade flyttat på skylten norpade genast en annan kund ett ex. Jag hade tydligen haft tur med den där skylten! Kanske boken annars verkligen hade varit slutsåld vid detta laget.

Ok, nu hade jag den bok jag kommit dit för att köpa. Jag sparade 210:- på att köpa den på rean. Är ju ändå rätt bra.

Men när jag ändå befann mig på bokrean så kunde jag inte låta bli att kolla in resten av utbudet också. Kokböckerna struntade jag i, det var två hela bord med dem. (Lagar folk verkligen mat i den utsträckningen? Eller är det så att de drömmer om att göra det fast inte orkar?) Större delen av skönlitteraturen struntade jag också i, jag läser exempelvis aldrig deckare.

Jag plockade till slut åt mig Platons Dialoger, som jag faktiskt tidigare vagt tänkt att det vore bra att ha i bokhyllan - om inte annat för att det skulle få mig att känna mig lärd. På väg till kassan tog jag dessutom på impuls en bok av skivproducentgurun Rick Rubin. Det var en bok om kreativitet som jag hört talas om och varit nyfiken på, men alls inte tänkt köpa. Men what the hell - nu var jag ju på bokrea!

Jag sparade alltså 210 kronor men köpte extra böcker för 248 kronor, vilket egentligen borde anses lite korkat. Men det kändes tillfredsställande.

Det sitter tydligen i från förr, känslan av att vilja shoppa på bokrean, att det fortfarande är en av årets större händelser. Det handlar om att ta del i en gemenskap: Vi som trängs på bokrean. På det sättet är det en sorts underhållning. Man kan säga att jag betalade 88:- för en bok jag ville ha, och dessutom 248:- för att bli road.

Och lite grand är det säkert en gen från jägar-samlartiden av människans evolution. Den får mig att ge mig ut och samla (och ibland jaga) böcker. Tur för Akademibokhandeln.

Ska du gå på bokrean? I så fall varför?

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer