Att sprida ringar på vattnet

Jag läser inte nyheter. Det är inte det att jag är ointresserad av världen. Men jag föredrar att behålla lugnet framför att få ångest av det senaste Trump eller Putin gjort. För det mesta är nyheter utvalda för att injaga oro eller ilska i oss, nån sorts upprördhet som gör att nyheten upplevs som spännande.

Jag kan förstå om man läser nyheter som en sorts underhållning. Ungefär som att åka en läskig attraktion på Liseberg (vilket jag aldrig i livet skulle göra). Men jag förstår inte det där med att läsa nyheter för att "hänga med". Det händer ju ungefär en miljard saker i världen, ja bara i Göteborg, på en dag, så hur skulle ett litet urval av rapporter kunna ge en rättvisande bild? Man får en illusion av att hänga med, men det är inte på riktigt.

Eftersom nyheter får mig att må dåligt så har jag helt valt bort det. Nå, men vad sägs om tanken att man skulle kunna göra något åt situationen i världen ifall man är medveten om de stora, viktiga händelserna? Jag svarar: Jag känner mig maktlös.

Den finlandssvenska författaren Merete Mazzarella kommer då till min räddning. Så här skriver hon i Tanten och krokodilen:

"Som konkret fysisk varelse är man rimligtvis borta i det ögonblick det inte längre finns någon som minns en, men i den mån man har påverkat andra genom sin livshållning, sitt sätt att vara, lever man ju vidare så länge de som påverkats av en i sin tur påverkar andra. Det är därför som vårt ansvar för vårt sätt att vara i världen är större än vi omedelbart tror. Vi berör ständigt andra människor, och beröringarna fortplantar sig ständigt."

Det känns ju ändå överkomligt. Jag kanske inte kan lösa världsproblemen, men jag kan försöka vara trevlig mot kassören i butiken eller medpassageraren på bussen. Till och med mot min man när han har lämnat smulor på bordet igen. Jag ser framför mig hur vänligheten sprider sig kors och tvärs, som ringar på vattnet.

Extramaterial: News is bad for you, artikel i The Guardian

Bild
"Ripples" av Kevin Gessner
Källa: Flickr

Kommentarer

  1. Anonym28 februari 2025 kl. 11:37

    Det finns mycket intressanta artiklar och reportage i t ex DN som INTE är nyheter. Tänker ofta att -Den här artikeln skulle Harriet vara intresserad av! Nästa gång de t ex skriver om Merete Mazarella kan jag ju höra av mig !

    SvaraRadera
  2. Marcus2 mars 2025 kl. 05:17

    Don’t try.
    DO!

    [Känd Jedi-mästare]

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En månad av skrivande

Bild
Sista dagen i januari månad. Dags att utvärdera min skrivarvana, inklusive mitt bloggande. Det har varit roligt att uppleva det positiva med att skriva. Innan jag började hade jag visserligen en önskan att skriva, men kände samtidigt att det bar emot nåt otroligt. Jag hade svårt att tänka mig att jag nånsin skulle tycka om det. Men det började hända redan efter några dagar. Det var väldigt förvånande. Jag hade trott att jag skulle behöva mer tid för att bryta igenom motståndet. Att det kanske skulle krävas några månaders idogt skrivande varje dag tills det gick lätt. Men tydligen fanns lusten där alldeles under ytan, redo att skjuta skott bara den fick lite näring. Samtidigt har jag gradvis känt att ett annat motstånd har dykt upp. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det har att göra med den typ av texter jag har producerat. De har varit för bra, för ambitiösa. Men jag har ju tyckt om att skriva dem, så vad är problemet? Jag har heller inte precis slitit med dem i timtal...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Tankar om essäer

Bild
Igår var jag på Stadsbiblioteket. Jag passade på att låna en hel hög böcker som katalogiserats som "Essäer". Det var väldigt varierande typer av texter, måste jag säga. Jag är inte riktigt säker på att alla egentligen borde klassas som essäer, men de är inte skönlitterära i alla fall. En bok av Umberto Eco faller nog inom de vida ramarna för "creative non-fiction". En annan bok var Sigge Eklunds "Livets små njutningar: Somna med hund och 46 andra upplevelser som gör livet värt att leva". Jag hade varit lite nyfiken på den eftersom den tydligen har sågats av kritikerna. Det sämsta man kan säga om den är att den är ojämn. Många av de små betraktelserna är briljanta. Men andra verkar inte ha redigerats ordentligt, och då menar jag inte korrfel utan berättandet. Synd. Sigge Eklund är duktig med ord. En betraktelse slutar med att han känner att när han dricker en ouzo så har han "hela Medelhavet" i sin mun. Jag avskyr ouzo, men den skildringen gjor...
Läs mer