Pricken över i är en monstera

När jag var 20 år flyttade jag in i en lägenhet med riktigt kök och separat sovrum. Innan dess hade jag bott i ett rum med kokvrå. Nu hade jag fått ett jättebra jobb på SJ och hade råd med en större lägenhet i samma trappuppgång.

Mina föräldrar kom med lånad lastbil och bar in en del av mormors och morfars gamla möbler till mitt nya hem: Soffa, soffbord, chiffonjé och linneskåp. Jag hade nu möbler som inte var gjorda av spånskivor!

Som pricken över i köpte jag en krukväxt, en monstera. Den följde mig sen genom många flyttar. Till slut var den jättestor. Jag minns hur dess luftrötter hängde ut över krukan och ringlade sig på golvet. Vid det laget bodde jag i en sexrumsläghenhet och det fanns gott om plats för en så stor växt. Jag var stolt över att ha hållt liv i den i så många år. Minst 25 år blev det, inlusive fem flyttar.

Jag har flyttat sex gånger till efter den stora lägenheten (somliga frågar sig nu varför jag har flyttat så ofta, men det har bara blivit så). Jag försöker förgäves komma på vid vilken flytt som min kära monstera inte längre följde med. Eller var det någon omlokalisering som den inte klarade? Jag vill hellre tro att den själv gav upp livet än att jag med berått mod gjorde mig av med den.

Nu har jag bott på samma ställe i sex och ett halvt år, tillsammans med min nuvarande man. Delvis mot bättre vetande flyttade jag till det hus där han redan hade bott i många år. Rådet är ju att flytta tillsammans till ett nytt ställe. Men det var helt enkelt så att jag trivdes väldigt bra.

Det är ju ändå så att jag bara gradvis har gjort huset till mitt riktiga hem. På ett tidigt stadium fick min man göra sig av med så mycket böcker att vi uppnådde balans i den stora bokhyllan (böcker är ju viktiga för mig). Efter ett par år målade vi och tapetserade om sovrummet och matrummet. En del möbler flyttade jag till huset redan från början. Ett matbord och en bäddsoffa köpte vi efter ett tag gemensamt. Vi har bytt tavlor på väggarna, så att mina får minst lika stor plats som min mans. Jag har sedan tre år, fantastiskt nog, till och med ett eget rum där jag bestämmer helt själv! Där sitter jag och skriver.

Idag kom så pricken över i: Jag köpte en ny monstera. Jag ser fram emot många år tillsammans med den.

Bild
eget foto

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer