Övervintring

Jag läser just nu en bok som heter "Övervintring: Vikten av vila och återhämtning i livets svåra stunder". Jag kan inte bestämma mig för om den handlar om just det titeln säger, alltså att man behöver ett speciellt förhållningssätt när man har det svårt i livet, eller om den faktiskt handlar om årstidernas växlingar i naturen. Författaren Katherine May avhandlar båda delarna, och har delat in boken i kapitel som vart och ett har en månad som titel - från "September" till "Mars". Jag har inte läst klart den än, men jag anar att hennes svåra tid kommer att vara över när hon når slutet av kapitlet "Mars". Krisen har följt årstidernas växlingar.

Anledningen till att jag lånade den här boken på biblioteket är att jag tycker vintern är väldigt jobbig. Jag har mycket mer behov av både sömn och vila då. Jag började märka det här nån gång efter att jag fyllt 30, och det har sakta blivit värre under årens lopp. Jag anser personligen att alla vi nordbor drabbas av vinterdepression, oavsett om vi märker det eller ej. Jag ville läsa "Övervintring" eftersom den tycktes ge mig rätt att ta det lugnt under den här trista årstiden.

Det finns människor som älskar mörkret på vintern, för då får de ha det extra mysigt. De tänder ljus, sveper in sig i en mjuk pläd och kurar ihop sig i ett soffhörn med älsklingsboken. Gärna medan snön faller utanför. Jag tänker att de här människorna är också deprimerade, men de behandlar sin vinterdepression på rätt sätt. De tvingar sig inte att delta i en massa aktiviteter utan stannar hemma och gör det de orkar. Och trivs med det.

Det finns forskning som visar att det är myset vi ska satsa på. I Tromsö har man polarnatt två månader om året, solen går alltså inte upp alls under den tiden. Där hanterar befolkningen mörkret genom att tända brasor, mysa och umgås med nära och kära. Forskaren Kari Leibowitz säger:

Det första steget är att ta vintern för vad den är, utan att önska att den var något annat, och sedan försöka lägga märke till de saker som är trevliga med den. Vi kan till exempel klaga över att vi har mindre energi, men vi skulle kunna vända på det och se vintern som en tid för att göra mindre och vila mer.

En annan faktor som Kari Leibowitz har hittat, som gör att vinterdepressionen inte knäcker alla Tromsöbor, är att folk där är utomhus mycket fastän det är mörkt. Jag tänker att det kanske funkar bättre på ett ställe där snön ligger vit och vacker och där man regelbundet kan få se norrsken på himlen. Här i Göteborg är vintern gråare och tristare än ett parkeringshus i betong där ljusrören blinkar svagt. Vem vill gå ut? Inte jag.

Jag beundrar Tromsöborna, vars barn leker utomhus, obekymrade av polarnatten. Själv nöjer jag mig med att förbanna mörkret. Jag tänder dock ett litet ljus. På köksbordet.

Länkar
-Boken "Övervintring" på Goodreads
-Forskning om vinterdepression


Bild
Min egen