Operahistoria

Snart ska jag ta bussen, och efter det spårvagnen till Chalmers. Sen promenerar jag 10-15 minuter till Eklandagatan 86, där delar av Högskolan för scen och musik huserar medan det byggs nya lokaler till allt som har med konstnärliga uttryck att göra. Jag ska gå på kursavslutningen för "Operahistoria - verk kontra tolkning 1". Alla som har deltagit under höstterminen ska redovisa sin analys av en valfri operaföreställning. Vi får fem minuter per person. Jag förväntar mig att folk drar över tiden, så brukar det alltid vara.

Jag har valt att analysera en föreställning ur uppsättningen #Superflute, det vill säga Mozarts opera Trollflöjten i TV-spelsmiljö med ett nyskrivet libretto på engelska. Super Mario, Link, Zelda, Donkey Kong och andra TV-spelskaraktärer är med. Ganska kul, men inget egentligt djup. Jag tror kanske att kompaniet Pacific Opera Project är nöjda bara folk skrattar. Här är en trailer:



Mina vuxna barn och bonusbarn tittade på den inspelade föreställningen tillsammans med mig. De undrade varför operasång måste vara så tillgjord. Jag håller med, fast jag har nog vant mig. En man i England har skrivit en stor och tjock bok där han visar hur vacker och enkel sång utan vibrato under 1800-talet utvecklades till det vi idag är vana vid att höra på operan.

Min man tycker jag är konstig som köper en bok för hundratals kronor som handlar om vibrato i operasång. Jag tycker att han är konstigare som läser hundra år gamla holländska tidningsartiklar om navigationskommandon till sjöss. Vem är nördigast?

Länkar:
Hela föreställningen av #Superflute på YouTube
Hemsidan för Pacific Opera Project
Boken om utveckling av operavibrato

Kommentarer

  1. Marcus Wensby14 januari 2025 kl. 10:22

    Ni är nördiga båda två som inte låter den andre ha sina ”konstigheter” i fred. 😂

    SvaraRadera
  2. Anonym14 januari 2025 kl. 12:58

    Kan Jörgen holländska ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby14 januari 2025 kl. 13:26

      Han är duktig på att gissa! Han säger att om han läser en text som beskriver nåt han vet vad det handlar om, t.ex. en teknisk beskrivning av en ångmaskin, så fattar han nästan allt.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer