Om Maja Larsson och drömmen om att skriva en bok

Jag nåddes av nyheten att en författare som heter Maja Larsson kommit ut med en bok om synen på föräldraskapet i Sverige under 250 år. Det här är ett ämne som typiskt skulle kunna intressera mig, så jag undrade vem hon var som hade utfört denna gedigna forskning.

När jag googlade upptäckte jag att Maja Larsson för två år sen kom ut med en minst lika intressant fackbok. Den handlade om barnafödande i Sverige under 150 år. Och den nominerades till Augustpriset, så den måste ha varit jättebra. Vem var hon egentligen?

Jag hittade inget i nätartiklarna om hennes bakgrund. På vissa ställen benämndes hon visserligen journalist, men jag tyckte inte det sa så mycket. Jag hittade sen hennes egen hemsida. Hon verkade ha jättemycket erfarenhet av att skriva just journalistiskt, men jag var ändå inte nöjd. Tänkte att hon kan ju ha en fil.kand i historia eller antropologi i botten.

Till slut letade jag upp henne på LinkedIn. Och där framgår det att hon först pluggade litteraturvetenskap och sen läste kandidatprogrammet i journalistik. Punkt.

Hon tog examen i journalistik 2014, och hennes första populärvetenskapliga bok kom 2022. Under tiden emellan där jobbade hon som journalist i massor av olika sammanhang. Hon måste ha skrivit boken på lediga stunder. (Om hon nu inte fick ett saftigt förskott från Natur & Kultur, sånt händer.)

Jag ser framför mig hur hon kämpade på i åratal, höll fast vid drömmen om att skriva den där boken om förlossningsvård i Sverige. Skrev på tåg, på hotell, på caféer och sena kvällar i sitt hem. Bredvid sig en massa böcker där hon hämtade sina forskningsdata. Det är beundransvärt.

När jag upptäckte att Maja Larsson "bara" är journalist så blev jag först peppad. Man kan skriva en uppskattad och omtalad fackbok utan att vara professionell forskare. Då kan ju i princip jag också göra det. Jag har på sätt och vis bättre förutsättningar än Maja Larsson, för jag behöver inte gå till mitt "dagjobb" under tiden. Tänkte jag.

Men sen insåg jag att jag aldrig kommer att upprepa Maja Larssons bedrift. Hon höll fast vid sitt ämne i flera år tills boken var klar. Jag kan visserligen samla fakta och gräva som en galning i forskningsrapporter när jag får upp ett spår. Men jag byter intresseområde minst en gång i kvartalet. Det blir ingen bok av det. Åtminstone inte den typen av bok.

Oh well - det blir ju en blogg just nu i alla fall.

Länkar
Maja Larssons hemsida

Bild
"Tel Aviv 2" av Frank Scholten
Källa: Wikimedia

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer