Mitt käraste gosedjur Tissetass

När jag var liten sög jag på tummen. Jag hade också ett mycket kärt gosedjur som jag hade döpt till Tissetass. Han var en liten brun stoppad tyghund med skotskrutigt tyg runt magen. Medan jag sög på tummen brukade jag stryka hans mycket lena "päls" mot mitt ansikte. Jag älskade honom och hade honom med mig överallt hemma.

Efter ett tag började stoppningen ramla ut ur honom, och till slut var Tissetass helt platt. Sen lossnade det rutiga mittenstycket. Jag fortsatte använda honom som snuttetrasa tills det bara var en liten tyglapp kvar. Mamma försökte slänga bort hans kvarlevor, men jag hittade dem alltid i soporna och räddade honom. Till slut gav hon upp och lät mig hållas.

När jag var ungefär tio år hittade jag på en sång om honom:

Tissetissetasse
släng nu bort din kasse
Du ska stora kovan få
ifrån topp och ifrån tå
Tissetissetasse
Tiss tuss!

De här sången fanns med i den Gosedjurens melodifestival som jag och min bror ordnade. Det var ett antal barnsliga och korta sånger liknande den ovan. Jag minns fortfarande alla sångerna. När min bror fyllde 40 år spelade jag in dem på ett kassettband och gav honom i present. Han blev jätteglad, för han älskar nostalgiska saker från vår barndom.

Jag vet inte vad det blev av Tissetass till slut. Jag antar att han försvann i nån kartong med gamla leksaker som senare slängdes. Jag bad Chat GPT illustrera texten med en bild, men jag försäkrar er att Tissetass var mycket gulligare än hunden på bilden! Jag saknar honom.

Bild:
Chat GPT med DALL·E

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer