Merete Mazzarella - en författaridol

Jag har nog inte samma författaridoler som de flesta andra. För det första läser jag väldigt lite skönlitteratur. Nästan alla jag har pratat med menar skönlitteratur när de säger att de tycker om att läsa böcker. För mig är det inte så.

Jag älskar böcker och vill omge mig med böcker. Om jag är orolig eller nedstämd så kan jag avhjälpa det med att gå in i ett antikvariat eller bibliotek. Bara doften av böcker gör mig på gott humör. Jag kan oftast inte låta bli att samla på mig en hög som ska följa med mig hem. Ibland köper jag böcker jag mer eller mindre vet att jag inte kommer att hinna läsa. Det är ju så härligt bara att äga böcker! Men det är inte romaner jag letar efter, det är facklitteratur.

Det är underbart hur all världens kunskap kan finnas tillgänglig för mig i ett rum. Det är så det känns. Före internet surfade jag i bibliotekens kataloger. Jag hittade en referens i en bok jag läste, gick till katalogen - som då bestod av utdragbara lådor med kort - och letade upp nästa bok. Sen hittade jag en referens i den boken - och fortsatte så min vindlande färd genom historien och vetenskapen.

Lite grand så känns det när jag läser den finlandssvenska litteraturvetaren Merete Mazzarellas essäböcker. Hon är oerhört lärd, och oerhört nyfiken. (Jag antar att det senare är en förutsättning för det förra.) Hennes texter är funderingar om livet som hon delar med läsaren, samtidigt som hon hela tiden sömlöst väver in hänvisningar till andra författare och deras böcker. Det är som att lyssna på ett fantastiskt samtal som bara flyter på.

Bilden här ovanför är från boken "Tanten och krokodilen", som innehåller essäer om många olika ämnen. Uppslaget som syns är från essän om hem. Bara för att illustrera hur lätt Merete Mazzarella vandrar i litteraturhistorien ska jag räkna upp vilka författare som nämns på just detta uppslag:

-Zacharias Topelius
-Stefan Zweig
-Johannes Salminen
-Mary Kingsley
-Alva Myrdal
-Henrik Tikkanen


Ibland blir jag nästan andlös. Jag skulle vilja vara som hon - veta lika mycket, skriva lika många intressanta böcker som hon har skrivit (över trettio stycken). Jag vill vara professor som hon. Men tyvärr hinner jag nog inte dithän under den här livstiden. Det får bli i nästa liv.

Länkar
-Intervju med Merete Mazzarella
-Essäboken "Tanten och krokodilen"

Bild
Min egen

Kommentarer

  1. Anonym25 januari 2025 kl. 23:15

    Då antar jag att du med stort intresse även läst ”Resa med rabatt - konsten att vara pensionär” av samma författare ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby26 januari 2025 kl. 20:26

      Absolut! Hon skrev även en bok om livet som åldrad, långt innan hon själv blev pensionär: "Sommaren vrider sig runt sin axel". Det är intressant att jämföra dem.

      Radera
  2. Marcus26 januari 2025 kl. 06:45

    Vad synd då att det ju inte blir någon ”Säsong 2” av livet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer