Kanske finns det hopp

Det enda jag har lovat är att skriva en mening om dagen. Det är det som ska bygga upp min vana: att jag faktiskt slår på datorn och skriver något. Sen behöver det inte bli nåt vettigt, och ingenting för bloggen. Men det känns tomt att inte blogga. Det är väl en del av den vana jag håller på och bygger upp, kanske.

Idag har jag varit inne i stan hela eftermiddagen, och sen när jag kom hem orkade jag inte riktigt skriva, inte med en gång. Alla intryck från spårvagnar, regn, snöglopp, affärer och folk inne i stan - alla intryck behövde lägga sig. Och sen skulle man se på Downton Abbey, en vana jag och maken har. Så nu är klockan 21.15 och jag sätter mig att skriva. Egentligen motvilligt, men när jag väl börjat är det så lätt.

Jag har sagt till mig själv, och till andra, i flera år att jag avskyr att skriva. Men det verkar inte vara sant. I så fall skulle det väl just nu kännas plågsamt istället för… ja, nästan lustfyllt. Det kanske finns hopp.

Kommentarer

  1. Anonym7 januari 2025 kl. 00:57

    Downtown Abbey !? Ligger du efter ?
    Säsong eller filmversion ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Harriet Wensby7 januari 2025 kl. 18:52

      Haha, jag ligger kraftigt efter! I somras var jag på bio och såg den senaste filmen, så jag vet hur allt slutar. Och nu i höst började jag och min man titta på själva serien, eftersom jag upptäckte att den fanns på Netflix en dag när jag letade efter nåt att se. Vi har just sett klart säsong 4.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer