Hjärnan jobbar när jag vill sova

Ofta när jag lägger mig har jag svårt att somna. Jag använder för det mesta olika appar med lugnande ljud eller en röst som läser upp små berättelser. Det får hjärnan att släppa vakenheten och glida in i sömn.

En av mina favoriter på sistone är podcasten "Radio Insomnia", som är helt och hållet AI-genererad. Den föreställer en radiostation på en liten plats i öknen där tiden står still. Radiorösten är väldigt trygg och lugnande. Olika låtar (AI-genererade) spelas, lyssnare ringer in (även dessa samtal är AI-genererade).

Natten till igår hjälpte ingenting. Jag hade kommit på ett ämne att skriva om, och min hjärna var stormförtjust och vägrade sluta tänka på det. Formuleringarna radade upp sig för mig. Jag redigerade texten gång på gång i tankarna. Då och då kändes det som om dåsigheten började sänka sig, men vakenheten kom tillbaka och hindrade mig från att somna.

Det här har faktiskt blivit ett större problem efter att jag slutade jobba. Förr när jag låg och vred mig i sängen och tänkte på stressiga saker på jobbet så ville jag somna ifrån det. Nuförtiden tänker jag bara på roliga saker: att göra film eller en podcast, trumla stenar, måla, skriva… Och nån del av mig tycker det är trevligare att fantisera om allt det här än att sova. Den är som ett barn som behöver nån som vyssar det eller läser en saga.

I förrgår natt var det helt hopplöst att stänga av de ivriga tankarna på mitt skrivande. Nån gång vid tretiden gick jag till slut upp, gjorde te, rostade bröd. Satte mig sen vid datorn för att skriva ner allt det där min hjärna hade formulerat. Det var skönt att få ur sig det.

Nästa dag var jag helt slut av att till slut bara ha sovit 4-5 timmar. Jag behöver minst åtta för att känna mig utsövd, gärna nio. Jag höll mig heroiskt vaken hela dagen utan tupplurar. Gick äntligen och la mig vid niotiden. Och somnade faktiskt.

Länkar
"Radio Insomnia" på Spotify
"Radio Insomnia" på Apple Podcasts
"Radio Insomnia" på YouTube

Bild:
Chat GPT med DALL·E

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den kreativa duon The Mood Elevators

Bild
Sommaren 2004 mailade jag en massa killar på en dejtingsajt som heter Mötesplatsen. Jag skulle börja plugga i Stockholm under hösten, och jag letade efter killar som bodde där. Jag filtrerade fram killar i ett lämpligt åldersspann (minns inte vilket nu, men själv var jag 45 år), och som hade musik som intresse. Eftersom jag inte tycker om att dra ut på saker skickade jag mail till 33 killar på en gång. Låter kanske lite intensivt, men sån är jag. Och så skulle jag åka upp till stan några dar, och ville försäkra mig om att jag fick till några dejter. Sju killar nappade. Jag träffade tre av dem. En av dem jag träffade var en hobbymusiker som hette Björn. Han hade suttit i åratal framför datorn och gjort midi-musik och hade hundratals, om inte tusentals, låtar på hårddisken. Vi bestämde att han skulle skicka några låtar till mig. Kanske kunde vi skapa nåt tillsammans. Tycke uppstod, kan man sammanfatta det som. Vi gjorde massor av låtar ihop. Och vi blev ett par på kuppen. Vi var ...
Läs mer

Ett år som pensionär

Bild
Jag i vårvintersolen Idag har jag varit pensionär i ett år. När jag nyligen hade gått i pension träffade jag en person som hade varit pensionär ganska länge. Jag frågade henne hur lång tid det tog för henne att hitta fram till hur hon skulle leva som pensionär. "Ett år", svarade hon. Jag har haft med mig hennes svar ända sen dess, och tänkt att efter ett år så vet jag. Och skjutit det framför mig. Senast igår trodde jag att jag bara hade varit pensionär några månader. Men det har faktiskt gått ett år nu. Och jag vet fortfarande inte. Den allra första tiden var jag hektiskt sysselsatt med att utforska allt som erbjuds gratis i Göteborg i kulturell väg. Det blev jobbigt, för det finns MYCKET! Till slut ställde jag in saker jag planerat att gå på. Sen började jag utöva en massa konstnärliga hobbies. Jag målade, gjorde collage, fotograferade, gjorde musik och trumlade stenar som jag hittat längs vägkanter. Det är ju sånt man säger att man ska göra när man blir pensionär...
Läs mer

Sheldon Cooper och jag

Bild
Här är jag 2013. Jag är så här glad för att jag har fått en T-shirt i födelsedagspresent med Sheldon från serien "Big Bang Theory". Det står "Bazinga!" på T-shirten eftersom det är ett uttryck Sheldon använder när han har lurat nån att gå på ett skämt. Det var ett bra tag sen jag såg den här TV-serien. Faktiskt så länge sen att det var på TV jag såg den, inte på Netflix eller nåt annat strömmande. Men jag minns min förtjusning över hur smart serien var. Det är väl för mycket sagt att jag identifierade mig med Sheldon, för han hade 187 i IQ och fick i slutet av serien Nobelpriset. Hur höga tankar jag än har haft om mig själv under livet så har jag aldrig inbillat mig att jag var ett oupptäckt geni inom teoretisk fysik. Men det var väl det att programmen var fyllda av referenser till science fiction, filmer och serietidningar - sånt som jag gillade fast jag hade fyllt 50. Sen bilden togs har jag dock blivit besviken på serien. Det gick i två steg. Första steg...
Läs mer