Inlägg

Andromedagalaxen

Bild
Vår planet ligger ju i en galax. Den är den som heter Vintergatan. I universum finns det ofantligt många galaxer förutom den. Vår närmaste granne är Andromedagalaxen nästan tre miljoner ljusår från oss. Den är en spiralgalax, precis som Vintergatan, och populär att fotografera. Andromedagalaxen kan ses med blotta ögat, den ser då ut som en svag liten fläck. Har jag hört sägas - jag har själv aldrig sett den. Men jag har ju vetat att den finns där och tänkt att en vacker dag ska jag leta reda på den. Idag fick jag veta en chockerande sak. Det vi uppfattar som Andromedagalaxen är bara det allra ljusaste i dess centrum. Den är egentligen mycket större - lika stor som sex fullmånar lagda i rad efter varandra! Kolla här: Grejen är att de yttre stjärnorna är så ljussvaga att man inte ser dem fastän de är där. För att få den bild som jag använder här i inlägget måste man fotografera galaxen med en mängd exponeringar (under många timmar) som sen läggs ihop i ett datorprogram. Exakt ...

Jag tycker om Emilie Flygare-Carléns "Skjutsgossen"

Bild
I boken 1001 böcker du måste läsa innan du dör presenterar Göran Hägg bland annat Emilie Flygare-Carléns roman Rosen på Tistelön . Jag såg det för cirka tio år sedan, och hörsammade strax uppmaningen att läsa boken. Innan dess hade jag aldrig hört talas om denna otroligt framgångsrika 1800-talsförfattare. Jag minns det som att jag tyckte romanen var lite trög att ta sig igenom, men att jag ändå läste den med nyfikenhet. Jag ville gärna se om jag kunde förstå varför boken hade varit så populär. Den innehöll ju en rafflande historia om ett mord, plus romantik. Så why not? Men den lämnade inga bestående spår för övrigt. Förra veckan hittade jag en förstautgåva av Emilie Flygare-Carléns Skjutsgossen från 1841, och köpte den. Det är en liten behändig bok, och jag älskar att vända de spröda bladen. Jag tycker denna gång också om berättarrösten. Carlén gör insiktsfulla, ofta komiska, personteckningar. Jag har ett antal gånger skrattat högt - till exempel åt Strömstads största sladde...

Min intellektuella hjärnas irrvägar

Bild
Titeln på det här blogginlägget skulle kunna vara hela bloggens namn, för ämnena i den är minst sagt varierande. Jag skriver om det min hjärna är sysselsatt med för ögonblicket, helt enkelt. Och det kan vara nästan vad som helst. Jag är nyfiken, och med hjälp av internet letar jag ständigt vidare när jag får upp ett intressant spår i någon bok, artikel eller samtal. Här kommer ett exempel på hur det kan gå till: 1. Min bonusdotter Clara hade varit på antikvariat Röde Orms stora bokrea och fyndat en bok från 1800-talet fylld av skämthistorier. När jag själv besökte bokrean ett par dar tidigare hade jag ratat alla äldre böcker eftersom det var så svårt att se på ryggarna vad de handlade om. Men nu ville jag plötsligt också ha 1800-talsböcker! 2. Återbesök på Röde Orms bokrea alltså. När jag anlände såg jag en man som gick och plockade ut alla riktigt gamla böcker ur hyllorna. Han bar på en stor hög. Jäklar, tänkte jag, nu missade jag möjligheten att få tag i nåt. Men jag gjorde ...

Visdomsord från jazzpianisten Lars Jansson

Bild
Jag var och lyssnde på Lars Jansson Trio förra veckan, och skrev ett inlägg om det. Efter att jag insett att pianisten Lars Jansson även håller på med yoga och meditation (och studerar C.G. Jung) googlade jag på det tillsammans med hans namn. Och hittade en inspelad onlineföreläsning från 2021 med honom. Han sa många kloka och intressanta saker. Jag antecknade lite, och vill dela med mig här: Musik kan vara en andlig väg, en inre lärare eller ledsagare - en väg till självkännedom. Å andra sidan är det också en helt vardaglig aktivitet för den som har det som yrke. Som musiker är man dels elev, dels sin egen lärare. Det är då lätt att ställa för höga krav. Det måste vara kul att öva! Hitta glädjen i musiken. Öva på ditt instrument lika lekfullt som när ett barn testar alla färger i lådan. Öva med mindfulness - kreativt och improviserande. När musiken skapas av egot - den ytliga delen av ens person - blir det till något där man ska prestera, visa sig duktig. När musiken s...

Otto Sylwan - en kulturell gigant i Göteborg

Bild
Häromdagen fick jag stifta bekantskap med en man som levde 1864-1954 och på sin tid var en betydande gestalt i Göteborgs intellektuella och kulturella liv. Han hette Otto Sylwan, och allt det här gjorde han: Professor i estetisk samt litteratur- och konsthistoria Rektor för dåvarande Göteborgs högskola Ordförande i Göteborgs museums konstnämnd Vice ordförande i Göteborgs museum Ordförande i sällskapet Gnistan (sammanslutning för konstvetare) En av stiftarna av Svenska vitterhetssamfundet och senare ordförande där Ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg Ledamot av Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien Ledamot av Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund Ordförande i Göteborgs stadsbibliotek Styrelseledamot i Göteborgs teaterförening Ordförande i Modersmålslärarnas förenings arbetsutskott Vice ordförande i Röhsska museet Styrelseledamot i AB Götebors teater Styrelseledamot i Handelshögskolan i Göteborg Puh! Hur i hela friden hann ha...

Låt nr 11 - Höstängel

Bild
När jag och min musikaliske partner Björn träffades och började skapa våra låtar ihop var min äldste son Michael tillsammans med sin första flickvän Linda. De var båda aktiva på sajten Haket , och skrev mycket dikter där. I förra inlägget om våra låtar berättade jag om Andetag , en låt som bygger på en dikt av Linda. Nu kommer en låt som gjordes utifrån en text av min son. Michael hade skrivit en kärleksdikt som hette Höstängel till Linda. Den gick att sjunga nästan rakt av som den var. Det fanns till och med en färdig refräng. Det enda jag behövde göra för att få två fullständiga verser var att jag tog de första två raderna en gång till innan andra refrängen. Jag gjorde en liten ändring till, varför vet jag inte nu. Michael skrev "Du är en ängel". Det ändrade jag till "Du är min ängel". Idag tycker jag att det låter bättre med "en ängel". Då blir det en upprepning på två rader: Du är en ängel / Du är ett under. Alltså obestämd artikel två gånger...

Nästan brittsommar

Bild
Varje höst hoppas jag på brittsommar. Det är varma dagar i oktober, alltså vid en tidpunkt när man egentligen tappat hoppet om att sommaren ska fortsätta. Man har frusit i regnet och blåsten. Och så får man den där nådegåvan. Som idag. Vi hade tänkt ta in utemöblerna för nån vecka sen, men det blev inte av. Och idag åt vi lunch ute i solen. Den alldeles lagom varma solen. Jag drog en djup suck av avslappning där jag satt utanför huset. Pyttipanna blev det, på överbliven golonka från den polska restaurangen Krakow. Och en öl. Fast vi har bara nästan brittsommar. Egentligen ska värmen komma runt 7 oktober och vara flera dagar. Somliga säger att det även ska vara svag vind. Fast här på västkusten blåser det ju alltid, även mitt i sommaren. SMHI tycker att det ska vara 18 grader varmt i den här delen av landet för att räknas. Vi har 16 grader, och för min del räcker det alldeles utmärkt. Det är banne mig inte alla dagar på sommaren det är så varmt. Vad är det med den 7 oktober då? ...

Den ståndaktiga maskrosen

Bild
"Han kände att han smälte, men ännu stod han ståndaktig med geväret i armen." - H.C. Andersen, Den ståndaktige tennsoldaten När jag gick hemifrån idag upptäckte jag vad som i alla fall kändes som sommarens sista maskros. Den skjuter upp mellan husväggen och asfalten precis utanför vår ytterdörr. Min man har försökt utrota den med ogräsättika, men den fortsätter att komma tillbaka. För mig blev den idag sinnebilden för en envis livskraft, ända in i den mörka och blåsiga hösten. Länk Den ståndaktige tennsoldaten (börjar längst ner på sidan) Bild eget foto

Så drivs vi...

Bild
Så drivs vi, vilsna själar, fram från lägerbål till lägerbål, vet ingenting om nästa rast och ingenting om resans mål -- vet, att här växlar natt och dag, tung kväll och väldig soluppgång, och att vår resa än syns kort och än för obarmhärtigt lång. - Karin Boye Länk Hela dikten Bild eget foto

Böcker om levande kundvagnar

Bild
Just nu läser jag en bok i Terry Pratchetts romanserie om Skivvärlden där levande kundvagnar spelar en central roll. Det är som vanligt en drift med både fantasygenren och med företeelser i vårt samhälle. Boken heter Reaper Man på engelska, men jag råkar ha den på svenska och då heter den Döden ligger lågt . I boken är ett av temana (Pratchetts romaner brukar ha en sådär tre olika teman var) att kundvagnar kläcks från snökulor som dyker upp överallt i staden. Invånarna förstår inte vad det är, utan kallar dem "trådkorgar på hjul". Dessa kundvagnar är aggressiva och jagar folk. Trollkarlarna får slut på magi när de försöker bli av med dem. Efter ett tag samlas alla kundvagnar i en jättehög. Inuti den framträder ett shoppingcenter av organiskt material, komplett med fuskpalmer och rulltrappor och irriterande musik. Musiken beskrivs som "musik utan slut, skapad för att förvandla den mänskliga hjärnan till mjukost". I ett samtal i boken kommer några personer fram...